Urban Ahlin röt att Carl Bildt hade svikit det frihetstörstande folket. Att utrikesministern borde ha stått längst fram i ledet och ropat på Mubaraks avgång. Praktiskt taget hela oppositionen var dessutom delaktiga i kritiken mot Bildt. Sedan Mubarak avgått har de varit väldigt tysta, medan utrikesministern arbetar i Egypten.
Förändring innebär sällan att en situation byts mot en annan under loppet av en sekund. Det är en process och den kan vara minst lika destruktiv som ett negativt utfall.
Att bara fokusera på att Mubarak skulle avgå var enkelt. Målet är nått och det är läge att lägga upp fötterna och pusta ut. Med tanke på att makten fortfarande finns hos militären som praktiskt taget har haft den sedan revolutionen kan det inte vara en rimlig inställning. Det viktiga måste vara att säkerställa fria val.
I Libyen klänger sig Gaddafi fast vid makten bäst han kan. Han är i det närmaste en superskurk, född ur en svunnen värld av kolonialism och socialism. Inga medel är för avskyvärda för användas när det kommer till att behålla makten i Libyen.
Alla som befinner sig i Libyen just nu gör det med fara för sina liv.
Gustav Fridolin menar att vi bör stödja folket i Libyen för att de ska tycka om oss efteråt. Det skulle alltså vara viktigare att verka vänliga än att faktiskt vara det. För vad skulle en hårdare retorik från svenskt håll ge. Att visa solidaritet med det libyska folket är en symbolhandling.
Symboler har förvisso ett värde och ska inte lämnas därhän alltför lättvindigt, men i verkligheten väger ändå resultat tyngre.
Retorik är, skriver Carl Bildt i Aftonbladet 24/12, ett väldigt ineffektivt vapen mot diktatorer. Han påminner också om att det tog 14 år mellan Olof Palmes uttalande om diktaturens kreatur och regimens fall i Tjeckoslovakien, och frågar sig om det kanske gått snabbare om han tydligare krävt Gustav Husaks avgång.
I Libyen håller som redan påpekats en superskurk som bäst på att ta död på sitt eget folk. Det är vårt moraliska ansvar att se till att så få människor som möjligt behöver sätta livet till. Finns det något moment i detta arbete som underlättas av att högljutt kräva Gaddafis avgång ska detta naturligtvis göras omedelbart.
Om det däremot inte hjälper eller till och med försvårar det arbetet finns det ingen anledning att göra det.
Inga diktatorer förtjänar att sitta kvar vid makten. Inget folk förtjänar heller att vara förtryckt. Det är Sveriges inställning och den står vi fast vid. Det viktiga är sedan att handla för att uppnå de målen, inte se till att alla känner till våra mål och tycker om oss för dem.
Om vår utrikespolitik skulle ha skötts i enlighet med oppositionens önskningar hade vi blivit till en clown på den internationella arenan. Och i värsta fall hade vi förvärrat situationen för dem som slåss mot förtrycket.