LEDARE: Ensam är inte alltid starkast

Genom att vi nu fått en allt tydligare debatt kring regionfrågan här på Gotland finns anledning att påminna om en del saker. De personer som gått in i debatten med utgångspunkt att inget skall ändras mot någon större gemenskap utan att Gotland blir en egen isolerad enhet i den ökande globaliserade världen är orealistiska i sina ytterlighetstänkanden. Precis lika orealistiska är de som tycker att vi helt skall inlemmas i en annan region - och då är det Stockholm/Mälardelen som man syftar på. Vi skall givetvis ta vara på de starka sidor som vårt regionförsök visat att vi har. Och mycket tyder på att Gotland kan räkna med sina motiverade särlösningar. Det största hotet mot det är förmodligen om det uppstår en lokal politisk oenighet. Där har vi tidigare exempel på när en sådan varit negativ och de beslutande i statsapparaten har kunnat peka på lokal oenighet.
Men vi skall inte tro att dagsläget kan permanentas för vår del. För trots att vi ser regionförsöket med det lokala utvecklingsansvaret lagt på kommunen så finns det minusposter att redovisa sedan försöket inleddes 1998. Inte minst när det gäller befolkningsutvecklingen.
Jo, jag är medveten om att Flextronics nedläggning och indragningen av den militära grundutbildningen på ön starkt har bidragit till detta. Men om man skärskådar siffrorna så har vi under de nio hittills fullbordade åren haft ett flyttningsöverskott (det vill säga fler som flyttat hit än härifrån) under sex av de nio åren. Uttryckt i siffror är för de nio åren flyttningsöverskottet 692 medan den sammanlagda folkmängden minskat med 346.
Det visar tydligt att vi har en sammansättning av befolkningen som inte gynnar tillväxten. Vi har för många gamla, krasst uttryckt, och det visar sig genom att det dör så många fler än vad som föds på Gotland.
Nu finns det inget som säger att det skulle förändras i ena eller andra riktningen beroende på hur stor regiongemenskap vi ingår i. Men erfarenhetsmässigt visar det sig att som regel är de stora enheterna mindre sårbara än de små. Det är detta som får mig att påstå att vi aldrig kan bli en egen liten enhet i den allt mer växande helheten.

Ledare: Ensam är inte alltid starkast