Ett ankare för svensk skola
Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fram tills nu, kanske. Eller snarare om några år, när de reformer som nu förhoppningsvis sjösätts når effekt. Trots att svensk lärarutbildning har varit föremål för (alltför) många omdaningar och ingrepp under årens lopp får utredaren Sigbrit Frankes förslag ses som så pass genomarbetat att det kan bli fråga om arbetsro ett långt tag framöver.
Att två nya examina, varav en blir en ämneslärarexamen, ersätter den nuvarande röjer vägen för en allmän kompetenshöjning i skolan. Och förhoppningsvis kommer den hårdare forskningskopplingen som aviserats att fungera som ett kvalitetsankare som gör det svårt för flumideologer att låta skeppet driva.
"Nu rensas flummet bort" var utbildningsminister Jan Björklunds kommentar. Och det är bara att hålla med. Utredningen fungerar av något som en ny plattform för den borgerliga restaurering av skolan som regeringen inlett. Det finns ingen skolledning eller läroplan i världen som kan väga upp frånvaron av kompetenta lärare. Därför var det en tidsfråga innan även denna del av det svenska undervisningsväsendet skulle komma att bli föremål för omdaning. Och då skall man minnas att folkpartiet tidigare varit inne på tanken att jämna hela lärarutbildningen med marken för att istället bygga upp något helt nytt. Frankes förslag får ses som det näst bästa alternativet.
Filosofin bakom lärarutbildningen, och elevers lärande över huvud taget, har genom åren, precis som Björklund understryker, varit behäftad med ett tjockt lager av flum som borgerligheten inte haft kraft eller mod nog att ta itu med. Ett slags lackmustest på hur det är ställt med den ideologiska miljön till dags dato blir socialdemokraternas reaktion. Av de första kommentarerna att döma är det illa. Partiets skoltalesman talar om "klasslärare som på femtiotalet". Men samtidigt skall man veta att Mona Sahlin ägnat en viss kraft åt att lägga om partiets politik på detta område, väl medveten om vilken betydelse Björklunds kunskapsorienterade linje hade för den borgerliga valsegern.
Är det Sahlins auktoritet i frågan som till slut vinner gehör inom socialdemokratin, då är mycket vunnet inte bara för kommande elever, utan för Sverige som kunskapsnation. Då har vi till slut, efter många förlorade decennier, en slags konsensus kring lärandets betydelse.