Ett år efter katastrofen i Haiti

Politik2011-01-20 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det har varit årsdag efter jordbävningen i Haiti. En av de värsta katastroferna i vår tid. Som engagerade en hel värld. 230 000 människor dog, två miljoner blev hemlösa. Efter ett år bor fortfarande 1,3 miljoner i tält och det ser tröstlöst ut enligt medias rapportering. Som om inte det räckte. I höstas svepte orkanen Tomas in och översvämmade tältlägren. Kolera bröt ut. 120 000 har insjuknat, 2 600 avlidit.

Biståndet påstås inte fungera. Korruption och bristande organisation. Biståndsarbete har alltid varit svårt och samtidigt lätt att kritisera utifrån. Men vad är alternativet? Det måste få ta tid. Visst, ett år har gått, men det är ändå ett gigantiskt arbete att bygga upp ett helt samhälle efter en demolerande katastrof. Först ta hand om ett par miljoner människor för att ge dem livets nödtorft och en viss struktur i tillvaron. Sedan röja upp. För att så småningom börja bygga från grunden. Inte bara hus utan all infrastruktur, från rör i marken till vägar, gator och ledningar. Det tar en stund.

Det är bra med de reportage som nu kommer i några av de stora tidningarna och som till en del också syns i lokalpress. Men reportagen har en ton som känns ifrågasättande vad gäller biståndsinsatser och hjälparbete. Det riskerar att spä på negativa strömningar som finns om svenskt bistånd. Till och med biståndsministern tycks städse vara kritisk till bistånd.


Rädda Barnen hjälper
Kom då ihåg att där finns en kader av ideella internationella hjälporganisationer som gör ett jättejobb i det tysta. Hjälper enskilda människor. Hjälper barn till hopp och framtidstro. Som i grunden arbetar efter devisen: Den som hjälper en människa, hjälper en hel värld.

Ta som exempel Rädda Barnens målmedvetna arbete på plats. Från första dagen, nu och år framöver. Organisationen har funnits i Haiti sedan 1976 och kan landets problem. Hittills har de nått 870 000 barn och vuxna med mat, sjukvård, tält, sanitet och trygghet och skydd för barn. Siktet är inställt på ett humanitärt arbete under minst fem år. Man har inrättat barnvänliga platser där barn får trygghet och skydd från det våld som ofta följer i katastrofers spår. Skydd mot pedofiler som vädrar morgonluft.


20 000 barn på gatan
Utbildningssystemet börjar byggas upp. Hittills tillfälliga skolor för 41 000 barn, inklusive viss skolutrustning. 2 300 lärare har utbildats. Erfarenheter från tidigare katastrofer visar att skolan är viktig för barn. En trygg plats där de också kan leka och träffa kloka vuxna.

Skolan är en miljö som fokuserar på barnet och dess behov. Här finns också vissa sjukvårdsresurser att tillgå.

Fortfarande lever 20 000 barn på gatan, som hjälporganisationerna ännu inte hunnit fånga upp. En psykisk press för att inte hinna med så som de önskar och vill. Det kan vara hjälparbetares kors att bära, men som blir lättare då man ser de goda resultat som redan nåtts och finns i sikte.

Biståndsarbete är en solidaritetshandling som något tål att kritiseras, men mera hedras ändå.