Marknadsföringen av Gotland som turistmÄl, en av öns viktigaste inkomstkÀllor, baseras huvudsakligen pÄ tvÄ tillgÄngar; naturen och Hansastaden Visby med sin ringmur och ruiner. Utan dessa tillgÄngar skulle sannolikt Gotland vara en vit flÀck pÄ turistens karta. FrÄgan Àr dock om tillgÄngarna skyddas och bevaras med samma iver som de utnyttjas i vinstsyfte?
I februari i Är rasade en del av Visby ringmur, vilket ledde till krigssvarta rubriker i pressen och nu, fem mÄnader senare, Àven kulturministerns uppmÀrksamhet. Lena Adelsohn Liljeroth har kallat till ett möte i syfte att utröna hur arbete med bevarandet av landets vÀrldsarv sköts, bland vilka Visby ringmur Àr ett av de mer vÀlkÀnda.
Kulturministerns intresse för ringmuren Àr vÀlkommet för man behöver inte vara expert för att förstÄ att mötet behövs. Ett sommarbesök med en vandring runt omkring i Visby Àr alldeles tillrÀckligt för att konstatera att om det ens finns en vÄrdplan för ringmuren sÄ kan den omöjligt följas eller vara sÀrskilt ambitiös.
I början av juli mÄnad var exempelvis muren vid söderport kraftigt angripen av ogrÀs. VÀlvuxet ogrÀs, vilket indikerar att muren inte rensas frÄn ogrÀs kontinuerligt.
Att vÀxter och byggnader inte Àr en god kombination förstÄr alla, sÄ hur har det kunnat bli sÄ hÀr? Varför har ansvariga (Region Gotland - RiksantikvarieÀmbetet; ÀgarförhÄllandena och skötselansvaret kring muren Àr nÄgot oklara) tillÄtit ett sÄdant förfall?
Gotland har i denna frÄga inget val. Ringmuren mÄste skyddas och bevaras. SÄ varför Àr ÀgarfrÄgan otydlig och varför skyddas och bevaras inte ringmuren bÀttre?
Det faktum att det ogrÀset vÀxer sig "kÀmpahögt" och delar rasar kastar lÄnga och osmickrande, rent av skamliga, skuggor pÄ sÄvÀl RiksantikvarieÀmbetet som Region Gotland. Kan vi hoppas pÄ bÀttring innan ringmuren förfaller till ett skick sÄ erbarmligt att en liten del gÄr förlorad för all framtid varje Är?
Med privilegiet att kunna trycka turistbroschyrer med vackra bilder av ringmuren i solnedgĂ„ng följer ocksĂ„ ett ansvar att bevara den för framtiden. Ăven om ett sĂ„dant förhĂ„llningssĂ€tt krĂ€ver omaket att man ser lĂ€ngre Ă€n vad nĂ€san rĂ€cker, det vill sĂ€ga förbi nĂ€sta turistsĂ€song.
Om ringmuren gav upphov till svarta rubriker i vinterns press sÄ gjorde Nordkalks kalkbrott i Bunge det under sommaren.
Detta ska inte handla om domen, eller vem som har rÀtt och vem som har fel. Det kan dock konstateras att den höga infektionsgrad som rÄder i frÄgan inte medför nÄgot gott för Gotland överhuvudtaget. Konflikten förmedlar i bÀsta turistsÀsong en bild av ett Gotland som inte vÀrnar om sin natur.
I en tidsanda dÀr miljömedvetenhet blivit försÀljningsbart ner till valet av tandtrÄd Àr detta inte bara negativt, utan direkt förödande. Framför allt för en ö som försöker profilera sig som ett resemÄl under icke sÀsong för de naturintresserade.
ArbetstillfÀllen stÄr mot intresset av en oÀndlig naturtillgÄng i form av orörd natur.
I dylika situationer tenderar beslutsfattarna att se till ekonomin och försörjningen pÄ bekostnad av naturen.
Berörda borde dock se upp och frÄga sig sjÀlva var grÀnsen gÄr. NÀr ska vi börja se till lÄngsiktiga vÀrden och vÄga vÀrna om det som inte ger högst avkastning idag men som har ett vÀrde för kommande generationer?
DÄ den gotlÀndska naturen dÀrtill genom turismen har ett ekonomiskt vÀrde borde nÄgon stÀlla sig frÄgan; nÀr rÀcker det?
Rubrikerna kring Nordkalk och ringmurens bedrövliga skick signalerar att Gotlands tillgÄngar Àr ett arv som tas för givet. Ett arv man kan exploatera utan tankar kring morgondagen.
En sÄdan bild lockar inga turister till ön, sÄ det Àr nog tur att det i skrivande stund finns tillrÀckligt kvar av naturen och ringmuren för att prÄngla ut nÄgra bilder till. Annars hade nog de över 230 miljoner kronor som endast intÀkterna frÄn stugorna, hotellen och vandrarhemmen genererar till den gotlÀndska ekonomin per Är pÄ allvar varit i fara. Och nÄgonting sÀger mig att den summan tar politikerna och beslutsfattarna i vart fall inte för givet...