LEDARE: Ett engagemang värt att minnas!

I tisdags samlades medlemmar i SSU Gotland vid Olof Palmes minnesmärke i Almedalen för att tända ljus och hedra minnet av honom. Det som slog mig under den tysta minut vi genomförde, var det jag fick berättat för mig när jag levde i Spanien år 2000/2001. Då lärde jag känna Erik, en student från Johannesburg i Sydafrika. När vi först lärde känna varandra visste han ytterst lite om Sverige - han kände till ABBA, Volvo och Olof Palme. För honom som svart sydafrikan var dock namnet Olof Palme förknippat med mycket starka känslor. Viljan att kämpa mot förtryck och för befrielse, som Olof Palme och några andra ledare världen över hade, förändrade livet för många människor i dagens Sydafrika - inte minst i Eriks egen familj.
Eriks farmor var anställd av en vit farmare. Under en stor del av hennes levnad blev hon hänsynslöst fysiskt, psykiskt och sexuellt förnedrad av sin arbetsgivare. Ingen höjde på ögonbrynen. Som vit, rik sydafrikan besatt han oinskränkt makt över hennes liv.
De svarta i Sydafrika var under många år tvingade till ett ovärdigt liv, där deras mänskliga rättigheter daligen kränktes. De fick inte använda samma toaletter eller resa med samma bussar som vita då de ansågs vara smutsiga och mindre värda.
Olof Palme tog ställning ifråga om apartheid i Sydafrika, liksom i konflikten mellan Israel-Palestina. Han uttalade sig skarpt mot USA:s "insatser" i Vietnam. Hans engagemang gjorde nytta och för människor som Eriks farmor var det han gjorde i förlängningen en fråga om liv och död. Hans och andras påtryckningar gjorde att Eriks farmor kunde leva de sista åren av sitt liv i frihet, på ett människovärdigt vis.
Idag är Olof Palme död och har så varit i tjugo år. Dock lever hans idéer kvar. Hans insatser banade väg för att vi idag inte kan blunda när en hel befolkning plågas. När nu tjugo år har passerat stannar jag upp i min vardag och det jag funderar över är inte enbart döden, vilket jag som 5-årigt barn gjorde den där ödesdigra morgonen i TV-soffan med mamma, pappa och lillebror, då vi blev varse det fruktansvärda som skett. Nu tänker jag också på Olof Palme med värme och tacksamhet.
Hans död kom plötsligt och hans liv blev alltför kort. Det var ett liv fyllt av glöd och kamp - ett liv att inspireras av. Låt oss därför fortsätta hans solidariska gärning - att med mod att kämpa mot förtryck, för befrielse!
Ps. Ett stort tack till Margareta Carlström-Nilsson för att du kom och tände ljus tillsammans med oss och delade med dig av dina ljusa minnen!

Ledare: Ett engagemang värt att minnas!