Läste en artikel gällande angående besparingar inom räddningstjänsten. Besparingen på Burgsviks deltidsbrandkår har ju mött protester och brandmännen hotar med att säga upp sig, då en nedgradering till brandvärn inte är ett seriöst alternativ.
Nu föreslår man att idrottsföreningarna skall stå för räddningstjänsten på Sudret, i form av lokala brandvärn.
Idrottsföreningarna jobbar redan ideellt och är vana vid att ställa upp. Det skulle minska kostnaderna rejält.
Förslaget är intressant! Jag spinner vidare på idén och tänker att förslaget skulle kunna praktiseras på hela ön. Alla deltidsbrandkårer inklusive Visbys heltidsbrandkår skulle kunna omvandlas till brandvärn och drivas av de lokala idrottsklubbarna.
Med tanke på att det finns många fler idrottsklubbar i Visbyområdet än på landsbygden så skulle det innebära enorma besparingar för räddningstjänstens utgifter...
Jag skojar förstås. Förslaget är en riktigt kass idé som gränsar till ett skämt. Är det så illa ställt att man tycker att idrottsklubbarna skall rädda människor istället för att fostra idrottare? Idrottsföreningarna gör redan en beundransvärd samhällsinsats och behöver inte belastas ytterligare.
Finns det verkligen inget seriöst förslag? Om vi väljer att ha deltidsbrandkårer på alla nuvarande platser kanske vi kan täcka upp för både brand och sjukvårdsytryckning, något så när lika för alla individer som bor på denna ö.
Visionen är väl att gotlänningarna skall känna sig trygga när olyckan är framme. Räddningstjänsten skall vara tillgänglig för alla, vid sjukdomsfall olyckor och drunkningstillbud.
När byggnaden tagit eld så kämpar den rökskadade personen för sitt liv vare sig den bor i Visby på Fårö eller i Sundre. På Sudret är vi innevånare helt beroende av räddningstjänstens närvaro.
På somrarna tredubblas vårt befolkningsunderlag. Vi behöver både rökdykare och IVPA-tjänster (i väntan på ambulans). Det gäller vår trygghet.
Men enligt räddningstjänstens nuvarande besparingsförslag låter det som att vi har ett katastrofläge på den här ön, där vi måste välja att rädda den stora massan och lämna folk i utkanterna åt sitt eget öde.
En eloge till Eva Bofride som ventilerade frågan i sin ledare ”Gör reservat så blir kostnaden noll” i GT 24 januari.
Med vilken rätt prioriterar man bort räddningsinsatser för delar av befolkningen?