Det positiva resultatet för Region Gotland 2012 var bara en engångshändelse hette det från kritikerna förra året. Det måste kännas bra för de då ifrågasatta rödgröna partierna att konstatera att så var det inte. När resultatet för 2013 presenterades i går stod det + 177 miljoner på sista raden.
När Gotlands kommun bildades 1971 blev det ett antal tuffa år sedan de tidigare småkommunerna passat på att göra stora investeringar inför sammanslagningen. Sedan har det gått lite upp och ner med resultaten i kommunen och senare regionen.
Drygt 40 år senare växer storstadsområdena medan resten av landet kämpar för att inte krympa eller rentav förtvina. Det har varit tungt för politiker av olika kulörer att få ihop en årlig budget och att sedan hålla den. Därför är det inte bara bra för ekonomin utan också för självförtroendet att det nu går att visa upp ett så positivt resultat.
Det mest glädjande i bokslutet är nämndernas resultat. Med två undantag har de hållit budgeten och uppvisar ett överskott på 52 miljoner. Det betyder att budgetdisciplinen fungerat och att det bör utdelas en hel del beröm till alla inblandade för ett ”rejält gnetande” som biträdande regiondirektör Per Lindskog kallar det.
Regionledningen står nu inför den inte helt enkla uppgiften att förklara att trots rekordöverskottet blir 2014 ett svårt år. Inte ens den beslutade skattehöjningen innebär någon räddning från fortsatt sparsamhet. Fjolårets plusresultat kan inte stoppas in i kommande budgetar. Däremot kan låneskulden nu amorteras med 288 miljoner vilket ger ungefär tio miljoner lägre räntekostnad från och med 2014.
Det är positivt men räcker inte som svar på den berättigade frågan till Moderaterna, Folkpartiet och Centern: Hur tänkte ni klara välfärden med 49 miljoner mindre?
Ekonomin lär bli en het fråga i valrörelsen. Socialdemokraterna, liksom Miljöpartiet och Vänstern, går stärkta in i den debatten med det här bokslutet i ryggen.