Det finns många sätt att störa och påverka vårt demokratiska styrelseskick. En del kunde vi läsa om under EU-valrörelsen. Det har rört sig om att störa möten så att de inte har kunnat hållas, det har också rört sig om vandalisering av valstugor och affischer.
Att störa offentliga möten genom talkörer och andra inslag har främst drabbat Sverigedemokraterna. Man kan tycka hur illa som helst om deras åsikter och politik men det är ett parti som är invalt i både riksdagen som i olika fullmäktigeförsamlingar och de har blivit valda i demokratiska val. Genom att hindra möten eller talare, oavsett parti, stör man demokratin. Går man till våldsamheter våldför man sig än mer på en del av vårt demokratiska styrelseskick.
Demokrati bygger på kommunikation mellan förtroendevalda och väljare. Väljarna har rätt att ifrågasätta de förtroendevaldas åsikter men ingen har rätt att göra det på ett sätt så att de känner sig hotade. Sådant förekommer dock och därför är Brottsförebyggande rådets rapport 2014:9 ”Politikernas trygghetsundersökning 2013” både intressant och oroande läsning. Brå tillfrågade nära 14 000 ordinarie ledamöter i Sveriges riksdag och fullmäktigeförsamlingar om de varit utsatta för trakasserier, hot och våld under 2012.
Man kanske tror att det här knappt förekommer men en av fem förtroendevalda uppger att de har utsatts för brott eller liknande incidenter i samband med sina politiska uppdrag.
Nästan sex av tio riksdagsledamöter var utsatta. Mest utsatta är de som har ordförandeuppdrag och kvinnor är märkbart mer utsatta än män. Av partierna är Sverigedemokraterna mest utsatta följda av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
När det gäller län har Sveriges minsta län, Blekinge och Gotland högst andel utsatta. När det gäller förövarna är, enligt utsatta förtroendevalda, ungefär sex av tio ”förargade medborgare” eller ”rättshaverister”. Det är kanske inte förvånande men att nästan 15 procent av förövarna är en annan förtroendevald är desto mer förvånande.
De här hoten och trakasserierna, för det är mest det som det är frågan om, leder till konsekvenser hos många förtroendevalda. En av fem påverkades i sitt uppdrag och mer än var tionde har undvikit att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga.
Det är också vanligt man utsätts vid upprepade tillfällen. Man kan även utläsa att det finns en klar skillnad i utsatthet beroende på om man har svensk eller utländsk bakgrund. Föga förvånande är kvinnor med utländsk bakgrund mest utsatta.
Varje slag av hot eller trakasserier mot förtroendevalda är i grunden ett angrepp på demokratin och kan aldrig försvaras.