Hon kunde inget om frågan, men det skulle bli roligt att lära sig. Den nyutnämnda försvarsministern var entusiastisk inför uppdraget.
Tidigare finansministern Bo Ringholm kunde mycket litet om ekonomi. Det är naturligtvis problematiskt i den rollen.
Men gör det något att utbildningsministern inte är lärare, eller att biståndsministern inte är biståndsarbetare? Kanske är det på vissa områden rentav en fördel att ministern inte har en bakgrund i närliggande profession.
Gunilla Carlssons översyn av svenskt bistånd underlättas sannolikt av att hon inte tillbringat de senaste decennierna på Sida.
Till skillnad från Leni Björklund, som inte kunde något om försvarspolitik när hon tillträdde, är Karin Enström expert ut i fingerspetsarna.
När hon utsågs på onsdagen hurrade såväl borgerliga som socialdemokratiska försvarsdebattörer.
Äntligen en minister som vet vad det handlar om!
Försvarsministern har ett svårt uppdrag framför sig. Hennes portfölj är en del i ett större pussel, där exempelvis Sveriges ambition att förmedla demokratiska värderingar går på tvärs med ambitionen att ha en livskraftig egen försvarsindustri.
Ska vi sälja vapen till diktaturer som Saudiarabien? Svaret kan tyckas självklart, men en inhemsk försvarsindustri var länge en av grundbultarna i den svenska neutralitetspolitiken.
Karin Enströms politikområde är överfullt av målkonflikter, som många debattörer glatt blundar för. Att Enström inte kommer direkt från försvarsmakten är en fördel - det ger distans som kan krävas vid svåra beslut.
Men att hon faktiskt begriper sig på försvarspolitik är en bra start.