Jag hade egentligen inte tänkt skriva om (den före detta) moderaten som nu åtalas för att ha utnyttjat sin position och överfört nästan 2,8 miljoner kronor till sig själv från några olika moderata partiorganisationer. En enskild persons eventuella skröplighet är ju inte nödvändigtvis av politiskt intresse.

Men efter att åtalet stötts och blötts några varv i hjärnans tvättmaskin så ändrade jag inställning. Det var ett par fläckar som inte ville försvinna.

Till att börja med, och minst viktigt, har jag svårt att acceptera den åtalades förklaring, när han skyller på alkoholmissbruk. Det är som att han håller upp spriten som en sköld, en omständighet som ska beröva honom det fulla ansvaret. Men det rimmar illa med partipengar som fått gå till exempelvis fastighetsrenovering, golf och gymfakturor.

Om finansiering av alkoholmissbruk verkligen varit den allt annat överskuggande drivkraften, så misstänker jag att det hade gått snabbare för partiet att reagera på vad det utsattes för. För ingen skulle väl visa det förtroende för en missbrukare, som Moderaterna har visat för den åtalade?

Jag börjar också fundera över hur mycket Moderaterna regionalt tyngdes av misstankarna om förskingring och polisutredningen när valresultatet skulle hanteras. Och då syftar jag inte bara hur allmänhetens förtroende för partiet påverkades, även om det så klart har stor betydelse när ett parti misslyckas med att förvalta sina egna miljoner samtidigt som det ber om förtroende för att förvalta våra miljarder i Regionen.

Men jag tror också att Moderaternas självförtroende, sammanhållning och energi påverkades, i ett parti som redan skakats av det val som kostade partiet både ledamöter av fullmäktige och riksdagsplatsen. Det kan vara alldeles tillräckligt besvärligt att hantera externa motgångar. Men sådana kan till och med bidra till sammanhållning och kampvilja. När man misstänker att en strategiskt placerad partikamrat under flera år av egenintresse har åderlåtit de kassor som ska finansiera den gemensamma kampen, då är motgången intern och personlig. Det kan ta tid för en organisation att hämta sig från en sådan djupt negativ upplevelse. Det fräter på engagemanget. Efterbörden av valet hanterades inte väl och skapade nya konflikter i partiet.

Förhoppningsvis kan åtalet och rättegången bli början på en läkande process. Och förhoppningsvis har man lärt sig att även om politik i mycket handlar om förtroende, så är det ett förtroende som behöver understödjas av en intern kontroll och disciplin.