Ronnie G Lundin påstår (GT 25 juni) att ”Ojnarevännerna” trodde att HD:s just avslutade prövning kunde innebära att HD skulle säga nej till brytning.
Men i varje fall var vi i föreningen Bevara Ojnareskogen helt klara över att det som HD prövade var 2009 års tillåtlighetsdom och ingenting annat, Däremot väntade vi oss ett ja eller nej om HD skulle bevilja prövningstillstånd för våra och andras överklaganden av Miljööverdomstolens dom från förra sommaren. Och det har HD alltså gjort nu.
Tyvärr har medierna bidragit till förvirringen genom att upprepa Nordkalks återkommande påstående att 2009 års dom i praktiken innebar att de fått tillstånd och att det bara återstod att fastställa villkor.
I själva verket innebar domen att domstolen ansåg att brytningen kunde tillåtas, men det slutgiltiga tillståndet, kopplat till villkor, återstod och lämnades till Miljödomstolen. Men det är ju först när villkoren för verksamheten ska bestämmas som det framgår om det går att formulera villkor som säkerställer att inte omgivande vatten och natur skadas.
När därför Miljödomstolen 2011 kom fram till att det inte var möjligt vägrade domstolen att lämna tillstånd, vilket Nordkalk alltså överklagade till Miljööverdomstolen med argumentet att beslutet om tillåtlighet var bindande och att Miljödomstolen därför bara hade att lämna tillstånd utan att göra en egen bedömning.
Det menade också Miljööverdomstolen 2012. HD prövade nu om detta var en korrekt hantering och kom fram till att så inte är fallet i ett miljöärende där Natura 2000-områden kan skadas. Sverige har förpliktigat sig att skydda dessa områden och därför måste också miljöprövningen i sådana ärenden vara särskilt noggrann. Då kan inte tillåtlighet lämnas separat, utan hela prövningen måste genomföras vid en samlad bedömning.
Varför detta skulle dra ett löjets skimmer över Gotland, som Ronnie G Lundin skriver, är svårt att förstå, liksom att det skulle innebära ”att det inte var lagen som gäller utan tolkningen av lagen”.
Att miljööverdomstolen två gånger har bedömt exploateringsintressena som viktigare än miljöintressena och i strid med lagtexten låtit bli att göra en så grundlig bedömning av riskerna för omgivande Natura 2000-områden som domstolen är skyldig att göra enligt både svensk miljölag och EU-bestämmelser kan vara pinsamt för domstolen, inte för Gotland.
Däremot kan man tycka att det kunde vara pinsamt för Ronnie G Lundin med flera förespråkare för Nordkalks brytning, som var så indignerade över att vi och andra kunde påstå att den juridiska hanteringen av Nordkalksärendet inte varit korrekt, när nu HD som högsta juridiska instans kommit fram till samma slutsats. Men därom inte ett ord från våra belackare!