Ibland kan det finnas goda argument till att höja en viss skatt, men de tappas bort när genomförandet är amatörmässigt. Så var fallet med den nya bensinskatten. Den rödgröna regeringen kommer som det ser ut nu att höja skatten på bensin och diesel till 2016 som en del av sitt budgetarbete. Att höja avgiften på fossila bränslen för att finansiera välfärd och investeringar är absolut en prioritering man kan göra. Vi vet alla att fossila bränslen kommer fasas ut på sikt, för att de är ändliga och för att vi har ett verkligt klimatproblem. Det finns argument för en höjning. Ändå är det så lätt att störa sig på sättet regeringen nu vill genomföra den.
Deras hantering av frågan kan bäst beskrivas som fegt. De smyger in en mycket kraftigare höjning än vad medborgarna fick ta ställning till, de motiverar den inte på ett rimligt sätt och de har fel i sak. Så lyckas man som regering ta en reform som hade kunnat ses som vettig och genomföra den på ett riktigt dåligt sätt. För det första fanns elementet av hemlighetsmakeri. Inget sades om skattehöjningen under valrörelsen. När den sedan nu lanseras har regeringen hållit tyst om hur den egentligen är utformad. Skatten höjs inte bara en gång i år utan ska höjas efter ett index, räknas upp varje år. Gömd inne i förslaget finns en beskrivning av hur det kommer gå till. Skatten ska räknas upp med konsumentprisindex plus 2 procent. Räknat på fyra procent per år blir det 48 procent efter tio år, avrundat neråt 19 kronor litern för bensin. Det har man inte berättat för medborgarna, varje sig före eller efter valet.
För det andra har man presenterat förslaget på ett märkligt sätt. Bolund sa inte ”vi tycker det här är en rimlig prioritering, vi anser att det är viktigt att ställa om samhället”. Istället handlade deras presskonferens om att det faktiskt bara var en hundring på en vanlig barnfamilj så sluta gnälla nu. Bolund var defensiv istället för rakryggad med sina motiv. Och slutligen lades förslaget fram med sakfel. Som att bensinpriset inte höjts sen 2008, vilket är fel. Senaste höjningen var på 22 öre och skedde 1 januari 2015.
Det finns en viktig debatt att ta kring vårt användande av fossila bränslen. Men det finns också en fråga om proportioner och avvägningar. Hur stor roll spelar just det svenska användandet av fossila bränslen i transporter för klimatet globalt? Är det en så stor del av kakan att det motiverar kraftigt höjda kostnader för den vanlige medborgaren? Sverige kan förmodligen göra mer nytta genom att ge stöd åt forskning om alternativa bränslen som biobränslen, som hela världen kan använda, än att bestraffa skattebetalarna. Särskilt när regeringen inte ens klarar av att själva stå för sin prioritering och sina motiv.