Med ett år kvar till nästa riksdags- och regionval (eller på sina håll kommun- och landstingsval) är politiken riktigt spännande.
Oppositionspartierna ligger bra till i opinionsundersökningarna och står det sig blir det storstryk för regeringen Reinfeldt. Arbetslöshetsiffror högre än de man gick till val på att kraftigt minska och brister i skola och välfärd ser ut att få sina logiska konsekvenser.
Men är det något vi har lärt oss är det dels att åsikter i opinionsundersökningar är något annat än avgivna röster i val, dels att väljarna är otrogna och kan ändra sig snabbt. Ingen bör således räkna hem någon seger i förskott.
Att både Kristdemokraterna och Centern ligger under riksdagsspärren i Sifo:s väljarundersökning måste förstås oroa inte bara de båda partierna utan hela Alliansen. Det kan bli en rysare in i slutskedet men normalt brukar småpartierna gynnas något av den hetare valtemperaturen närmare upploppet.
Här på Gotland lär vi komma att se en del av småpartiernas strid. Dock inte hos Kristdemokraterna, dem har det varit tyst om sedan förra valet och det finns inga tecken på någon återhämtning. Utan fullmäktigeplats har de heller ingen lokal arena att synas på.
Centern däremot kommer att satsa extra hårt på riksdagsvalet i valkretsar där de har vittring på mandat. Gotlandsmoderaterna gör klokt i att bereda sig på strid på kniven om det andra gotländska mandatet. Om Socialdemokraterna inte ska ta det första ska det till en sensation.
Men Centern har inte glömt upplevelsen på valnatten 1994 som var så chockartad att man sände en anmälan till valprövningsnämnden om att något måste ha gått fel till, en anmälan som senare drogs tillbaka. Den natten förlorade man bland annat sitt gotländska riksdagsmandat.
Efter färjeupphandlingens upptakt förra hösten blev det tydligt att Centern har mer stöd att hämta från den egna partiledningen än Moderaterna har. Inte minst Gustaf Hoffstedt (M) kan lugnt räkna med att Centern inte kommer att låta det falla i glömska under det kommande året.