Det är vansinne att göra naturreservat av Södra Hällarna, tycker Gotlänningens Eva Bofride. Vansinne är ett gammaldags ord för psykisk sjukdom. Jag har svårt att inse det lämpliga i det ordvalet.
Det finns annat att lägga pengarna på, menar Eva Bofride, liksom Per Henrik Sorby i en insändare i veckan, och det är naturligtvis alldeles sant. Men ska man vänta tills det finns ”pengar över” blir inga naturskyddssatsningar gjorda. Många av de skyddade områdena vi har idag i landet hade inte blivit av om inte framsynta människor valt att prioritera långsiktigt i stället för efter de dagsaktuella behoven som alltid finns där.
Visby omges på sjösidan av två öppna hällmarksområden, Galgberget och Hällarna. Det är en del av stadens karaktär och har länge varit uppskattade områden för friluftsliv. Visby växer och därmed behovet av fria ytor och grönområden.
Det är en av stadens stora fördelar att ha ett vidsträckt strövområde med horisonten i blickfånget i sin omedelbara närhet. Många av de som idag använder Södra Hällarna bor inte med havsutsikt men har den inom gång- eller cykelavstånd.
I mina ögon är det en ganska vettig fördelning att spara Hällarna och tillåta bebyggelse norr om stan som nu skett med Galgberget.
Att det är svårt att stå emot ett exploateringstryck har visat sig i attraktiva områden runt Stockholm. När strandskyddet uppluckrades ökade det strandnära byggandet där mycket mer än det var tänkt. Därmed blir tillgängligheten sämre för de som inte kan eller vill bo i de attraktiva områdena. Den erfarenheten talar för att reservatsbildningen behövs.
I debatten har framförts att området på Hällarna är skapat av militären och därmed tydligen mindre skyddsvärt. Man kan tycka vad man vill om det men militär verksamhet har varit med och skapat det gotländska landskapet lika väl som jordbruk och stenindustri. Orörd natur i meningen utan spår av mänsklig verksamhet finns knappt. Utan skötsel kommer för övrigt den redan påbörjade igenväxningen snart att ändra områdets karaktär kraftigt.
Att som oppositionen föreslår lägga pengarna på en ungdomsgård i Vibble är mer dimbildning än klargörande av alternativ. Man driver inte en fritidsgård för 300 000 om året.