Vem ska styra samhällsutvecklingen? Är det marknaden, det vill säga de som äger kapitalet, eller demokratin, det vill säga de företrädare som hela folket fått vara med och välja?
Det är en kärnfråga när man kommer till ideologiska överväganden för vår nutid och framtid och en viktig punkt i Socialdemokraternas förslag till nytt partiprogram som presenterades i går.
Det svar partiprogrammet ger kan beskrivas som tvådelat. Det är pragmatiskt i den meningen att valet mellan marknad och demokrati bör skifta mellan olika sektorer och tidpunkter. Hur man når det bästa resultatet med hänsyn till rättvisa och effektivitet avgör.
Personlig konsumtion av dagligvaror är ett självklart exempel på något marknaden kan och bör styra. Dock inte utan begränsningar. Det kan finnas skäl att ha bindande och demokratiskt beslutade regler för livsmedelstillsatser och obligatoriska innehållsförteckningar, för att ta ett aktuellt exempel.
Sociala rättigheter ska däremot inte fördelas av marknaden. Sjukvård ska den få som behöver, inte den som vill och kan betala mest.
Den andra delen av partiprogrammets svar på vem som ska styra är att marknaden och vinstintresset aldrig får överordnas demokratin. En grundbult i den socialdemokratiska ideologin är att det är demokratin som sätter ramarna för ekonomin. Det är den blandekonomi som fört Sverige till en position som ett av världens bästa länder att växa upp och leva i.
Den som vill ha en genomgång av den ideologin rekommenderas att läsa programmet. Det är en teoretisk beskrivning och lär knappast bli en kioskvältare, men det är välskrivet och betydligt mindre pratigt än den remissversion som släpptes i höstas.
Globaliseringen, klimathotet och den ekonomiska krisen har fått en mer framträdande roll i programförslaget. Det är också områden som det blivit tydligt att marknaden inte klarar av att lösa.
Det har helt enkelt blivit väldigt tydligt på senare år att det behövs starka demokratiska krafter både nationellt och internationellt för att balansera marknaden. Ett parti som förmår fånga den balansen har alla möjligheter att spela en stor roll i framtiden.
Ett partiprogram ska leva länge och är inte samma sak som ett handlingsprogram eller en valplattform. Det är mer att betrakta som en berättelse om vad partiet står för och vart man vill i längden. Sedan är det en annan sak att man aldrig kommer att nå dit. Samhället blir aldrig färdigt och framtiden ligger alltid framför oss.