Många blev säkert glatt överraskade av att se Biskop Sven-Bernard Fast på vagnen vid sommarens jättedemonstration i hamnen. Kyrkans främste företrädare på barrikaderna tillsammans med Åke Svensson och Gotlandsupprorets främste företrädare Gunnar Bendelin.
De demonstrerade för fortsatta goda färjeförbindelser. Han delar uppenbart samma oro som vi alla känner. Gotlands redan bekymmersamma situation riskerar att bli än sämre. Nu genom beslut av vår regering.
Efter Trafikverkets senaste förslag med en rad försämringar, har det varit märkvärdigt tyst kring förslaget i riksmedia.
Jag vill inte tro det, men i mina dystraste stunder har tankarna snurrat kring att frågan i ett större sammanhang är för liten för att engagera befolkningen utanför Gotland.
Var är rikskändisarna?
Jag har förgäves spanat in något agerande till stöd för oss från alla de kändisar som brukar flockas på Gotlands sommartid och inte minst vid landshövdingens sommarfester. De gotländska företrädarna har då med en dåres envishet upprepat behovet av goda färjevillkor. Vid den senaste festen var väl självaste upprorsgeneralen inbjuden. Tanken har väl varit att få ett stöd från de personer som normalt har lätt att få genomslag i opinionen och i media. Var finns ”Fårömaffian”? Tidigare statsråd och alla rikskändisar, har ni gått i ide? Det är nu hög tid att vakna och ”bjuda igen”! Utnyttja era kontakter.
När det som bäst behövdes kliver åter Sven-Bernard Fast fram. Med sin lilla klocka vid biskopens kapell har hans ringande nu gett eko i landet. Samtidigt som färjan lämnar hamnen står han reda att ringa till värn för Gotland och till stöd och uppmuntran till alla de som är engagerade i vår ödesfråga. Hans initiativ innebär att en rad församlingar ringer nu för Gotland. Och fler lär komma till.
Ett annat förslag
Jag kan bistå Sven-Bernhard Fast med ett annat förslag. Det handlar om insatser kring en av våra andra ödesfrågor, vår höga ungdomsarbetslöshet. Här kan kyrkan göra en konkret insats. Kyrkan finns över hela ön med kyrkor, församlingshem och kyrkogårdar. På många ställen behövs underhåll- och förbättringsarbeten.
Så var det för ett antal år sedan. Då startade ett samarbete mellan arbetsförmedlingen och kyrkan. Två arbetslag med ungdomar bildades, ett för norra respektive södra Gotland. Varje arbetslag hade en erfaren arbetsledare, fordon och tillgång till bra verktyg samt skyddsutrustning.
Det gäller ungdomarna
Prästerna Ragnar Svenserud och Ebbe Klint samordnade arbetet på stiftskansliet. Facket var tidigt med i planeringen. Ungdomarna åkte sedan runt och utförde goda insatser under bra handledning och fick värdefull praktik. Finansieringen delades mellan arbetsförmedlingen och kyrkan. En människa kan inte göra allting. Men många kan göra något. Nu gäller det våra ungdomar. Det är det det handlar om nu.