"Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött."
Det citerade gärna min pappa från den vise kung Salomo. Nu, tre tusen år senare tycker somliga att det är en brist att inte ha bidragit till pappershögarna. En biskopskandidat utan en enda gedigen avhandling, den måste det vara fel på.
Lyckligtvis inser båda de män som nu kan tänka sig att bli biskop på Gotland att gotlänningarna törstar inte främst efter teologiska avhandlingar. Förmodligen inte heller de många svenskar som ute i världen deltar i SKUT:s verksamhet. Förstår kyrkan oss? Vill den komma oss till mötes, det är frågan.
Frikyrkans enkla gudstjänstformer
Det finns en fråga som kvarstår ute i församlingarna, men som tycks vara en icke-fråga för biskopskandidaterna. Det är ju så att frikyrkligheten har varit mycket stark på Gotland. De som nu är medelålders och äldre har ofta gått i baptisternas eller Missionsförbundets söndagsskola.
De är vana vid frikyrkornas enkla gudstjänstformer, sång, bön, predikan. Nu kommer de till Svenska kyrkans gudstjänster, men de känner sig främmande för liturgin. Att gå fram till nattvard, det är en demonstration som inte ligger för äldre svenskar. Kanske satsar prästerna på att detta är inget problem för ungdomarna. De skolas in från konfirmationsåldern. Jag var en gång på högmässa i en förortskyrka på Ibiza. Kanske 200 deltagare. Alla gick fram till nattvarden. I katolska kyrkan är det självklart.
Svenska kyrkan har måst ge upp de medelålders. Avkristningen är så total. Man går aldrig i kyrkan. En av biskopskandidaterna uttryckte det så här: "Stora grupper står helt utanför kyrkan (även om de betalar medlemsavgift). Men de står också utanför den västerländska traditionen."
Europeisk kultur sen uppåt 2000 år bygger på kristna tankar och föreställningar om vår tillvaros mål och mening, om människans plats och uppgift. Det har inget att göra med om man tror på Gud eller inte. Skala bort allt bibliskt från klassisk musik och konst, så återstår inte mycket.
Agera i politiska frågor?
Skall kyrkan ta ställning i aktuella politiska frågor? Den ene av biskopskandidaterna vill göra det. Den andre menar att det inte är kyrkans uppgift. Biskop Biörn och Staffan Beijer tog klart ställning mot nedläggning av Sockerbruket i Roma. Nå, det fanns väl inte en gotlänning som inte tyckte att det var fel. Lite annorlunda blev det när kyrkan demonstrerade för uppehållstillstånd för alla som uppehåller sig i Sverige utan att ha fått ett sådant. Där påtar man sig ett stort ansvar. Klarar man att ta det?
Erbjudande till alla svenskar?
Biskopsvalet intresserade inte någon av de fem som fick Dagens fråga. Svenska kyrkan befinner sig i en underlig övergångssituation. Svenska staten fortsätter att stödja dess möjlighet att vara rikstäckande, inte minst att underhålla det stora kulturarv som kyrkobyggnaderna utgör.
Men kan kyrkan klara att fortsätta att vara ett erbjudande till alla svenskar? Med låga trösklar och högt i tak. Eller sjunker den ihop till ett särintresse för de troende?