Ett splittrat Palestina kan enas
Jag sitter tillsammans med Osama Mo’en Mortaja, generalsekretare i Palestinian National Association for Youth, Gaza, skriver Barbro Ullberg Gardell, som varit på försoningsmöte mellan Hamas och Fatah.
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Från Gaza fick nämligen inte alla komma ut, och de som hade lyckats, de hade fått tillbringa 48 timmar av förhör och kontroller innan de fick tillåtelse att lämna landet. Sex olika organisationer var inbjudna, och en av dem var LO-distriktet Gotlands mottagarorganisation på Västbanken, därav mitt deltagande under en av dagarna.
Mellan Hamas och Fatah
Syftet med dialogmötena var att få igång försoningssamtal mellan Hamas och Fatah så att ett nytt val ska kunna genomföras 2010. Det har varit mycket konflikter mellan de båda och det har också blivit en arena för politiska, militära och sociala konflikter.
De här konfliktlinjerna skär tvärs igenom det politiska ledarskapet och de geografiska territorierna. De splittrar bostadsområden, arbetsplatser och familjer. Skillnaden mellan de två områdena blir allt större vad gäller levnadsstandard, personliga friheter och medborgerliga rättigheter. Två vitt skilda och parallella samhällen är på väg att växa fram. Nu krävs en ökad ansträngning för ett enat Palestina.
Det är helt galet att palestinier ska strida mot palestinier. De borde enas och hålla samman. Annars är det lätt att det extremt högerstyrda Israel utnyttjar de inompalestinska striderna till att fortsätta bygga ut bosättningarna.
Osama Mo’en Mortaja är ordförande för en kommitté som har till uppgift att bygga upp ett ungdomsparlament på Gazaremsan. Han är väldigt engagerad och jobbar aktivt för fred och säger att dialogen inte får stanna, utan den måste fortgå.
Facklig-politisk samverkan
Han är inte ensam om att tycka så, och det man nu arbetar intensivt med att uppnå är förlikning mellan Fatah och Hamas och ett nytt val är det man hoppas stort på. På min fråga om när det skulle vara aktuellt så fick jag till svar att det möjligen skulle kunna genomföras i juni. Ja, jag vet inte, men självfallet så hoppas jag att det ska bli verklighet. Min tanke är också att under nästa år kunna ta mig in i Gaza. Det finns en stark önskan från dem som jag pratade med att få veta hur fackföreningsrörelsen i Sverige tillsammans med socialdemokraterna lyckades bygga det land vi har, med medborgerliga rättigheter och tillgång till utbildning och de sociala rättigheter vi har. Och hur vi lyckats trots att alla i Sverige inte delar samma åsikter.
Det tar dock minst två månader att få alla papper i ordning så att jag kan resa dit, men jag känner att jag bara måste nu. Jag har nämligen blivit inbjuden till flera olika organisationer i Gaza- och det vill jag för allt i världen inte missa!