Ett parti går normalt stärkt ur en kongress. Därmed betraktas det som ett förstärkt hot mot andra partier. Beslut och val vänds ut och in på och kritiseras i nätkommentarer, ledarartiklar och debattsoffor. Det är en del av vårt öppna samhällssystem och bidrar till den fria åsiktsbildningen.
Socialdemokraternas beslut om vinster i välfärden kommer att möta hård kritik framöver, inte minst i nästa års valrörelse. Det är inget att förvånas över och det klargör en viktig skillnad i svensk politik.
Att kvalitetskraven ökar inom privat verksamhet som bedrivs på samhällets uppdrag och med samhällets finansiering är inte svårt att försvara. Sverige har genom unikt generösa möjligheter till privata alternativ inom vård, skola och omsorg fungerat som en experimentverkstad. Det har inte resulterat i unikt god vård, skola och omsorg. Däremot till en del avarter och rejäla överföringar från kommun- och statskassor till privata konton inom och utom landet. Nu är det dags att gå vidare, med valfrihet, men inom rimliga ramar.
Hittar man inget i sak att kritisera kan man alltid sikta in sig på processen. Eva Bofride i Gotlänningen har rätt i att en kongress kan uppfattas som ett skådespel för de som inte deltar. Ungefär som en riksdagsdebatt eller ett debattprogram i TV.
Att Eva Bofride inte har insyn i den socialdemokratiska debatten kan ju ha något att göra med att hon inte är medlem i partiet. Ungefär som att jag inte har insyn i vad som händer inom Centern. Och ingen ska inbilla mig att det inte görs upp saker i slutna rum också där. Låt mig påminna om kärnkraften där först Torbjörn Fälldin och sedan Maud Olofsson tog ställning över huvudet på partimedlemmarna.
Nu har den intresserade kunnat följa en lång och intensiv diskussion i många olika debattfora där inställningen till vinst i välfärden inom och utom det socialdemokratiska partiet stötts och blötts. Det var verkligen ingen omogen fråga som slutligen avgjordes i plenum efter bearbetning i en av kongressens temagrupper. Alternativet hade varit en dubbelt så lång kongress. Att sedan Eva Bofride och andra inte fått vara med vid varje bord där frågan ventilerats får vi väl försöka leva med.
Gotlänningen tar också upp att växlingen vid makten försvårar för långsiktig planering. Det är en sanning inom flera områden men knappast något som något enskilt parti kan skyllas för.
Friheten i att veta att barnen har det bra och utvecklas när föräldrarna är på jobbet, att de äldre känner trygghet och inflytande över sitt dagliga livoch att alla elever får tillgång till sina egna möjligheter i skolan är mer värd än att kunna välja mellan olika företagslogotyper.