Ett världsarv fritt från klotter
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trots åtgärder och lagändringar ser det inte ut att bli någon bättring. Nästan alla affärer på Gotland säljer numera endast sprayfärg över disk och polisen har fått möjlighet att kroppsvisitera misstänkta klottrare för att finna sprayburkar och annat som används vid skadegörelse.
Frågan man måste ställa sig är varför det inte går att bryta denna klottervåg? Är det samma gäng eller kommer det hela tiden till nya grupper? Jag tror att man måste söka efter motiven till detta handlande. Med tanke på de enorma kostnader som saneringen hela tiden medför, skulle detta snabbt betala sig.
Tyvärr tror jag inte att inrättande av så kallade officiella klotter- och graffitiväggar löser problemen. Det verkar nämligen som det är den illegala skadegörelsen i skydd av nattens mörker som är förövarnas viktigaste drivfjäder. Dessutom är det en klar skillnad på graffiti och klotter. Det förstnämnda är vad jag förstår trots allt en konstform, medan klotter är ren skadegörelse i form av sprayade symboler på fasader och gatuskyltar. Kanske finns det en mängd tragiska livsproblem hos dessa ungdomar som genom klottringen blir ett rop på hjälp.
Naturligtvis måste arbetet med att få fast klottrarna fortsätta och förutsättningen för att få en förbättring till stånd enligt ovan är ju att förövarna ringas in, för att sedan få lämplig hjälp med att lösa sina problem. Detta är en polisär sak, men polisen måste få hjälp av allmänheten med tips om iakttagelser.
Vi skall vara stolta över att Visby finns med på världsarvslistan och därför vinnlägga oss om att kunna visa upp en fräsch stad. Det kan inte ge bestående positiva minnen för exempelvis långväga kryssningsresenär att kliva iland i en världsarvstad och överallt mötas av nerklottrade informationstavlor. Låt oss alla hjälpas åt att få stopp på förstörelsen.