Tillväxt är nog en ryggmärgsreflex för socialister. För hela industrisamhället förresten. Ordet kommer så fort man nämner Socialdemokratisk politik.
Gunnar Öberg och Lars Lundström är rörande eniga i fredagens GT om att jag naturligtvis inte begriper nånting, när jag ifrågasätter den heliga tillväxten. Fast sen tycks de ändå hålla med mig. Så knepigt är själva begreppet "tillväxt".
Jag är mycket nöjd med att få igång en diskussion, just nu när Socialdemokratin funderar på sin vidare väg framåt.
Stora skattehöjningar
Att Lundström förfäktar fackföreningarnas naturgivna rätt till nya lönehöjningar varje år, det var väntat. Regnar det på ingenjören så droppar det väl i alla fall på vårdbiträdet.
Det är lätt att säga att om vi sätter igång och investerar i järnvägar och bussar, vindkraftverk och klimatsmart boende, anställer fler lärare och sjuksköterskor, då får vi den önskade tillväxten. Allt detta är samhällets åtaganden, som förutsätter stora skattehöjningar. Men förargligt nog röstade inte folket för det. Demokratin är svårstyrd ibland, Lundström?
Det slår mig att ingen av herrarna kan tänka sig något som inskränker friheten för folk i allmänhet. De måste kunna fortsätta köpfesten. Det är väl där skillnaden finns mellan oss.
Jag tror att vi har ett verkligt vägval framför. Och det handlar om vårt energibehov. Statsminister Reinfeldt tror att Sverige kan både investera i nya kärnreaktorer när de nuvarande börjar ta slut, och samtidigt utveckla alternativ energi. Det är inte trovärdigt.
Just nu talar våra bönder om att öka sin produktion av bioenergi. Det gör man på många håll i världen. För stora u-länder är det mer lönsamt att producera bioenergi för västvärldens törstiga bilar än att odla mat till sin fattiga befolkning.
Bensin, men inte svensk mat
Det finns risk att svälten i världen börjar öka igen, både av den anledningen och för klimatförändringarna.
Sverige har aldrig producerat så liten del av den mat vi äter som nu, säger chefen för LRF. Nej, vi betalar gärna för bränsle till våra bilar, men vi är inte beredda att betala vad det kostar att producera vår mat här, med svenska löner. Då skulle vi kanske inte få råd med Thailandsresan. Bioenergi för våra bilar måste vara en parentes. Skall vi fortsätta att köra bil som nu, då handlar det om elbilar. Och hur skall den elen produceras?
Räcker alternativ elenergi?
Är det någon som tror att alternativ elenergi inom överskådlig tid kan ge tillräckligt både för industrins och för hushållens behov?
Och dessutom driva alla våra bilar. Katastrofen i Japan lär inte få vare sig Folkpartiet eller LO att tänka om. Utan kärnkraft stannar deras Sverige.
Öbergs avslutning passar här också: "Frågan är om Socialdemokratin som är så intimt förbunden med industrisamhället, kan möta dessa utmaningar."