Förra valet ritade om kartan på den högra halvan av spelplanen rätt rejält. För första gången sedan kommunsammanslagningen 1976 blev Centerpartiet inte största borgerliga parti. Moderaterna seglade förbi sin allianskamrat med ungefär 200 röster och blev största parti i Alliansen. En nästan fyra decennier lång ordning, där centern varit högerns drivkraft på Gotland, bröts abrupt. Nu slutade partierna på samma antal mandat i fullmäktige – men det har ett stort symboliskt värde. Dels för Moderaterna, som gärna vill leda regionen för första gången, dels för Centerpartiet som alldeles säkerligen lider svåra fantomsmärtor efter att ha tappat både väljare och politiskt initiativ.
Men fyra år senare verkar spelplanen vara omkullkastad. Nu är det M som arbetar i motvind, precis som Centerpartiet gjorde i valet 2010. I EU-valet på Gotland rasade M till elva procent och gjorde Centerpartiet till största borgerliga parti på Gotland. Det gör utgången av valet i höst än mer diffus. Att Moderaterna kapsejsar öppnar för både centern och Socialdemokraterna att öka på deras bekostnad.
Rädslan för att C skulle norpa Gustaf Hoffstedts (M) riksdagsmandat är utbredd i Moderaterna. Vad som är lite tråkigt att är att C inte valt att toppa sin lista med Eva Nypelius, som förra valet. Hon är en av de skarpaste centerpartisterna och skulle kunna ge Hoffstedt en ordentlig match – och faktiskt vinna.
Moderaterna presenterade under torsdagen sitt regionpolitiska program. Ett rätt genomarbetat program, men ack så händelselöst. Det bjuder inte på några kioskvältare eller egentliga valvinnare. Och det behöver Moderaterna. De behöver en så kallad game changer, som kastar om spelplanen och ger dem initiativet i valrörelsen. Det finns inte i den lunta som högerpartiet presenterade under torsdagen, vilket lämnar fältet öppet för Centerpartiet att koppla greppet och göra sig till Socialdemokraternas huvudmotståndare, och på så vis blåsa förbi M. Inte ett helt osannolikt scenario.
Tydligast är att den största kampen egentligen inte står mellan S och M, eller S och C. Den största dragkampen i den gotländska politiken är den mellan C och M, även om de är politiskt lika. Men det handlar inte så mycket om ideologi eller politiska förslag som prestige och makt. Störst, bäst, och vackrast. Och som historien visar har de inga problem med att ta öppen konflikt med varandra, som efter valet 2010 när C och M blev jämnstora i mandat i fullmäktige och båda gjorde anspråk posten som oppositionsråd – trots att Moderaterna fått fler röster. Centerpartiet, som minskat drastiskt, gjorde alltså anspråk på en post som borde varit självskriven för Moderaterna, och de gjorde det öppet. Det kan mycket väl hända igen.
2014 vill Centerpartiet återställa ordningen och erövra riksdagsmandatet. Moderaterna har två positioner att försvara. I striden om makten är ingenting heligt.