Ettårsdagen: Nakenchock för Obama
Scott Brown. Påklädd vinnare i Massachusetts. Foto: Charles Krupa/Scanpix
Foto: Charles Krupa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
1982 vek den då 22-årige juridikstudenten Scott Brown ut sig i tidskriften Cosmopolitan, i ett uppslag som visade allt utom vad som kunde döljas bakom en sedesam hand.
I tisdags vann republikanen Brown en plats i senaten i Washington för sin hemstat Massachusetts.
Symboliken och den praktiska betydelsen kunde inte ha varit starkare, nu när USA och världen summerar Obamas första år i Vita huset.
Kanske är Brown en ensam svala som inte gör någon ny sommar för sitt republikanska parti. Men han vann i en stat som röstade massivt på Obama 2008, och han tar den plats som i årtionden innehades av Edward Kennedy. Och även om Brown hyllar dennes minne drev han valrörelse på att säga nej till just den sjukförsäkringsreform som var Kennedys hjärtebarn och är Obamas stora prestigeprojekt på hemmaplan.
I bästa fall, för Obama, innebär Browns seger bara att reformen sinkas. I värsta fall, för Obama, kapsejsar alltihop.
Frågan är om det inte vore bäst.
Motståndarna har väsnats om att reformen innebär socialism, trots att stora delar av sjukvårdens finansiering redan är "socialiserad" genom att det allmänna betalar för fattiga och äldre. President Bush var den senaste "socialisten", när han förde in subventionerad medicin för äldre i systemet.
Problemet är enligt mindre upphetsade röster att man angripit sjukvårdens problem från fel håll. Visst, försök görs att begränsa de jämförelsevis höga kostnaderna. Men först borde man ha gjort något åt systemets kostnadsdrivande krafter. Nu präglas reformen av en vilja att ge allt åt alla.
Risken är att reformen, oavsett hur det går, försvagar Obamas anseende hemma. Och då blir han - ännu - svagare internationellt.
Efter ett år vid makten, eller i alla fall i Vita huset, behåller Obama sin personliga popularitet. Vad han säger uppskattas. Kruxet är att han inte levererar.
Han ville eller vågade inte ta itu med israeler och palestinier. Han sträckte ut handen till ryssarna, som nu tycker att den inte innehöll något. Diverse diktatorer noterar att han uppträder hövligt, men svarar med att vara lika obehagliga som förut.
USA och omvärlden gillar alltjämt att lyssna på Obama. Men i alla fall hans och USA vänner skulle också gärna vilja se honom åstadkomma mer.