EU har blivit en bidragsunion. Man tar in medlemsavgifter från 28 länder på omkring 1 500 miljarder kronor varav merparten innebär omfördelning inom eller mellan länderna.
För ett normalt svenskt hushåll innebär det avgifter på 8 000 kronor varav 2 000 går till andra personer eller företag inom Sverige. Framför allt till storjordbruken som ofta får mångmiljonbidrag.
Men svenska hushåll betalar också 5 000 kronor vardera som bidrag till 18 andra EU länder, totalt 25 miljarder. Och från tio givarländer totalt 500 miljarder. Största bidragstagaren är Polen som fick 125 miljarder kronor, Ungern över 50 miljarder och Rumänien drygt 40 miljarder.
Inom Sverige har vi system där ersättningar inom socialförsäkringar eller bidrag kräver motprestationer. I a-kassan krävs att man aktivt söker arbete, annars blir man avstängd. Missbruk är att belasta arbetskamraterna och brottsligt. Få missbrukar systemet och ersättningen kan normalt hållas rimligt högt. För rena bidrag som ”socialbidrag” är kraven höga och man tvingas avyttra ägd bostad och andra tillgångar innan man får något.
Men krav verkar inte gälla inom EU systemet där mycket stora belopp utbetalas med ofta bristfällig kontroll och utan att solidaritetskrav ställs på mottagarlandet.
Hur kan vi passivt acceptera att hundratals miljarder kronor betalas ut till länder som nu beskär demokratin och yttrandefriheten – grundprinciper i EU-fördragen? Till länder som vägrar bära sin del av bördan för de enorma flyktingströmmarna?
Till länder som är skatteparadis och tillåter företag att dit dribbla sina vinster? Detta eroderar direkt skatteunderlaget i våra länder och tvingar här fram sänkta företagsskatter och högre skatter på arbete. Man får väl inte säga det, men borde inte de 40 miljarderna till Rumänien räcka till för att ge romerna ett rimligt liv hemma i ställer för att som tiggare blockera våra gator? Polen är ett annat kontroversiellt fall. Man får ju klart mest i bidrag. Bortåt två miljoner medborgare har tagits emot i andra EU-länder.
Och nu vägrar landets konservativa regering att på något sätt hjälpa flyktingarna trots att man aktivt deltog i den under Bush-åren USA-ledda Irakinvasionen som var en viktig gnista till dagens kris.
Det är känsliga frågor, men hur länge kommer svenska hushåll att acceptera att betala 5 000 kronor vardera till länder som alltmer tummar på demokratiska rättigheter och kräver att vi solidariskt betalar dem miljarder, medan de själva stänger dörren för verkligt behövande flyktingar?