EU bör fokusera på frihandel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När grunden för EU lades var idén att genom handel knyta länderna närmare varandra för att minska risken för nya krig och oroligheter. Men utöver att vara en union för fri rörlighet över gränserna finns också en parallell tanke om att EU ska bygga på en gemensam europeisk kultur.
Även i dag bryts de här idéerna mot varandra. Å ena sidan finns en önskan främst odlad på den europeiska kontinenten om att knyta länderna allt närmare varandra genom ett tätare samarbete. Å andra sidan finns det många länder som i första hand betonar vikten av frihandel och som vill motverka regleringar och subventioner.
Inte minst när det handlar om EU:s ytterligare utvidgning visar sig denna skiljelinje extra viktig. Ska EU bygga på en gemensam europeisk kultur eller på frihandel? Frågan blir i stor utsträckning avgörande också för hur vi förhåller oss till länder i EU:s närområde.
För om man ser den kulturella gemenskapen som väsentlig reses genast frågorna om vilka länder som kan omfattas av denna gemenskap. I synnerhet Turkiet är flitigt omdebatterat. Är det verkligen ett europeiskt land frågar sig många. Men å andra sidan, vad är typiskt europeiskt? Finns det över huvud taget en enhetlig europeisk kultur?
Skillnaderna är redan stora mellan de katolska länderna i söder och de protestantiska i norr. Mellan länder från det forna östblocket och de mer västligt belägna medlemmarna. Och mellan de kontinentala länderna å ena sidan och Storbritannien och de nordiska länderna å den andra finns ofta skillnader i inställningen till EU. För att nämna några exempel.
Trots det har EU lyckats att överbrygga många av de spänningar som har funnits tidigare. Varför skulle inte en sådan utveckling kunna ske gentemot fler länder? Men det intressanta är också att det är just i ett djupare samarbete som konflikterna blir tydligare, som när det handlar om den gemensamma valutan eller konstitutionsförslaget.
Låter man däremot unionen koncentrera sig på det som borde vara ett gemensamt intresse för alla länder, nämligen de fria rörligheterna blir frågan om gemensam kultur om inte oviktig, så åtminstone underordnad.
Så för Sverige, som ofta har betonat betydelsen av såväl frihandel som utvidgning, blir det nu viktigt att i det fortsatta arbetet med konstitutionen se till att fokus ligger på just kärnuppgifterna. Om sedan detta - vilket är högst troligt - faktiskt leder till att människor knyts närmare varandra och att den europeiska kulturen stärks är det förstås välkommet. Men samarbetet måste börja i rätt ände. Gemenskap skapas av människor, inte konstitutioner.