Det blev inte särskilt hett, men klargörande på en del punkter, när de gotländska kandidaterna i EU-valet debatterade på Almedalsbiblioteket i tisdags.
Vänsterns Saga Carlgren önskade ett jämställt EU som inte räddar banker och lämnar befolkningen därhän.
Socialdemokraten Linus Gränsmark talade engagerat för jobben och en rättvisare arbetsmarknad. Han ville bland annat införa samlat arbetsmiljöansvar vid underentreprenörer även i EU och gav exempel på dålig arbetsmiljö för utländska långtradarchaufförer i Sverige.
Centerns Stefan Nypelius vurmar för mindre byråkrati. Pressad av debattledaren Allan Larsson medgav han att just i miljöfrågorna behövs ändå en hel del detaljreglering. Inger Harlevi från Moderaterna ville ha god ekonomi och sunda finanser och påpekade att det är samma frågor i EU som i de nationella och lokala valen.
Skatt på finansiella transaktioner för att betala klimatinsatser bidrog miljöpartisten Isabel Enström med liksom mer fokus på mänskliga rättigheter. Folkpartiets Mats-Ola Rödén betonade demokratin. ”Hellre byråkrater än soldater i Europa” hävdade han med FP:s nya slogan.
Alla i panelen nämnde miljön som prioriterad fråga där några (V, MP, FP) särskilt betonade klimatet eller Östersjöns miljö (M, MP). Allan Larsson bad om partiernas åsikt om utformningen av EU:s klimatmål och den eventuella minskningen från tre mål till ett övergripande. Alla var mer eller mindre positiva till flera och bindande mål utom moderaten som blev svaret skyldig.
Det är förvånande att Inger Harlevi kandiderar till EU-parlamentet utan att ha någon åsikt om varken klimatmål eller arbetsrätt för utlänningar. Den senare frågan tyckte hon var ”en för komplex fråga” att förklara. Men man får väl anta att de åhörare som kommit till en debatt inför EU-valet är intresserade även av komplexa frågor. Om Harlevis ovilja att svara berodde på okunskap eller ett försök att mörka partiets uppfattning låter jag vara osagt.
Sedan skrämde debattledaren upp panelen med ett läxförhör om Europafrågor. Sådana övningar är ofta mer avsedda att sätta dit politiker än att öka kunskapen hos åhörarna. I Allan Larsson tappning blev det i stället ett ganska lättsamt inslag som inte satte någon på pottkanten.
Så gled debatten in på EU:s Östersjöstrategi. Det är ett högintressant ämne värt en egen debatt men knappast en fråga för EU-parlamentet nu när strategin nyligen är uppdaterad och långtidsbudgeten – utan extra resurser till Östersjöstrategin - till och med år 2020 beslutad.
Ingen av kandidaterna står högre än plats 18 på respektive lista så särskilt troligt att vi får se någon av dem i EU-parlamentet är det inte. Men de är tydliga företrädare för sina partier och väl värda ett personkryss när du väl bestämt dig.