I media sägs att EU nu blir uppdelat i ett A- och ett B-lag. Och här finns ett mått av sanning. Ekonomierna kommer att möta helt olika framtider och många länder kommer i åratal framåt att vara styrda av Bryssel och Frankfurt. De kommer inte att kunna ha positiv tillväxt, utan tvingas backa med massarbetslöshet, allt sämre välfärd och risker för hela det demokratiska systemet.
A-laget kommer i verkligheten att bestå av länder som Sverige, Norge, Danmark, Schweiz och kanske också Storbritannien (om man byter regering) och Island.
De här länderna kommer att självständigt kunna bestämma vilken ekonomisk politik som passar landet bäst och ha en egen valuta som passar landets ekonomi. Länderna kommer också att ha en befolkningsutveckling som ger hygglig balans mellan den förvärvsaktiva delen och de unga och gamla.
Förlorad ungdomsgeneration
B-laget, också kallat Skuldlaget, kommer att bestå av euroländerna som kommer att sitta fast i en valutapolitisk råttfälla.
De tvingas ha regler för budgetpolitiken som kommer att hindra dem från att med demokratiska beslut över skatter och offentliga utgifter lindra lågkonjunkturer och dämpa överhettningar.
Skuldländerna kommer att bära en gigantisk ryggsäck i form av enorma statskulder, bankrutta banker och kanske fem - tio år av negativ eller svag tillväxt. En arbetslös ungdomsgeneration kommer att få obotliga skador och aldrig kunna förverkliga sig själva.
Euroländerna är i färd med att ge upp sin bestämmanderätt över den ekonomiska politiken. En förklaring verkar vara att stödet för demokratin som beslutsform minskat.
EU-kommissionen avgör
Om länder fortsätter att ha eller framöver hamnar i budgetproblem kommer de att styras av EU-kommissionens ytterst konservativa värderingar. Historien visar att då kommer nedskärningar i a-kassan, i pensionerna och i annan välfärd och lönebildningen blir allt ofriare.
Det är alltid bättre att ha starka budgetar som ger utrymme för att satsa mer i dåliga tider. Men alla länder hamnar någon gång i ekonomiska problem som måste mötas med ökade statliga satsningar. Vanligtvis är det finansmarknaden som rusat amok med orimlig utlåning som följd. Ytterst sällan är det statens budget som är orsaken, men medborgarna får alltid ta smällen.
En grupp länder har klarat hög tillväxt genom att låna ut pengar till de övriga som i gengäld köpt från långivarna. Nu kommer notan och då gör regeringarna allt för att bankerna ska slippa betala och i stället hamnar kostnader på tiotusentals kronor per hushåll.
Kronkursen har räddat Sverige
Svensk ekonomi har hittills klarat krisen hyggligt främst tack vare att kronkursen fick falla 2009 vilket räddade 50 000 jobb och tusentals företag. Men när världsekonomin bromsar och vår bostadsbubbla pyser ut drabbas också vi.
Svenska folket verkar ha insett vilket klokt beslut en folkmajoritet tog som sa nej till EMU och numera vill bara tio procent vara med och betala.
Men trots detta finns fortfarande vissa politiker som hävdar att vi borde gå med i Euron och som första steg i Europakten och därmed acceptera att bli styrda från Bryssel och Frankfurt Eurofanatikerna är så panikslagna att de tar till vilka argument som helst för att pressa in Sverige i skuldunionen. Man hävdar totalt felaktigt att 70 procent av vår export skulle gå dit. I verkligheten är det bara omkring en tredjedel. En andel som kommer att minska än mer när ländernas ekonomier tvingas backa. Man hävdar också att när andra länder ger upp sina demokratiska rättigheter, så borde vi också göra det.
Stödet för demokratin urholkas
Men en färsk studie visar att under krisen har stödet för demokratin som styrelseform urholkats i Europa. Sverige är unikt och här stöder långt över 90 procent fortfarande demokratin.
I många EU-länder och potentiella medlemsländer är de som stöder demokratin numera en minoritet. En förfärande utveckling, men en förklaring till varför flera regeringar är villiga att ge upp folkstyret och låta teknokrater ta över.
Inom Europakten finns föga utrymme för demokratiska beslut och reglerna innebär att mer eller mindre automatiska straff ska delas ut eller bestämmas av de konservativa och löntagarfientliga domarna i EU-domstolen.
Vår stora chans till inflytande ligger i stället i att utnyttja vår frihet och konkurrenskraft så att vi blir ett positivt exempel för skuldländerna i B-laget!