EU-ordförandeskapet frestar på
Som EU-ordförande svischar paret Reinfeldt världen runt. Här framför Taj Mahal.
Foto: Pawan Sharma
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gästspel på världsscenen
Just nu svischar Reinfeldt runt i världen med den svenska flaggan. Ena dagen i USA och blir du och bror med Obama. Nästa dag i Indien. Filippa hänger med. En vacker klassisk bild tas framför världskulturarvet Taj Mahal. På Erlanders tid togs bilder oftast av en eka på Harpsund. Nu är det den stora globaliserade världen som gäller. Men vi svenskar är nog ändå lite stolta när lilla Sverige gör ett gästspel på världsscenen.
Roterande ordförandeskap i EU är inte bara en rättvisefråga. Det är också ett smart drag från EU att frälsa en ibland bångstyrig befolkning. Ett sätt att nå ut med EU-tanken i land efter land, ett halvår i taget. Att ett medlemsland får synas och glänsa under ett halvår kan nog få den mest EU-skeptiske person att vekna. Miljöpartiet har gjort det. Vänstern driver inte aktivt frågan om utträde. Avvikande socialdemokrater vet jag inte riktigt var de egentligen står. En del är i Bryssel i alla fall.
Men vad kan ett land bidra med under ett snabbt flyende halvår? Det kan ju låta som om Sverige nu fixar Lissabonfördraget och lägger grund för klimatmötet i Köpenhamn i december. Men ordförandeskapet är väl egentligen bara en budbärare för det som beslutats i andra EU-forum.
Den mäktiga kommissionen har stort inflytande med sina väldiga resurser. Möjligen kan statschefer och ministrar påverka när de sammanstrålar till möten på hög nivå. Men det framställs ändå som om ordförandelandet har en avgörande roll. Också det ett smart drag för att få stöd för EU. Ändå är det minimalt intresse för valen till EU-parlamentet. Här är det något som inte stämmer, något man inte kommer åt. Dock tuffar EU-skutan på, oberörd av en och annan kastvind.
Visa sig duktiga
Ordförandeskapen kostar. Orimligt mycket pengar läggs ner på dessa halvår i land efter land. Alla vill visa sig duktiga eller duktigast. Det är som med kafferepen på landet förr. Alla ville bjuda över med fler och fler sorters kakor. Man fick med sig en välfylld påse hem. Vad innehåller påsen efter ett ordförandehalvår? Det kan man undra. Dock känns det som slöseri med resurser, ekonomiska såväl som personella, så som det nu är upplagt. Och alla dessa flygresor som måste till är knappast miljösmarta.Detta stora demokratiprojekt, som EU ibland benämns, frestar alltså på den gemensamma ekonomin. Allt som oftast kan det också fresta på den nationella demokratin. Beslut tas i Bryssel som vi har att rätta och packa oss efter. Ibland svåra att förlika sig med.
Det tycks dessutom finnas en inneboende växtkraft som är omöjlig att rå på. EU-projektet blir bara större och större. Är prioriteringarna de rätta? Är resursanvändningen optimal?
Det kan också kännas som att Europa sluter sig mot omvärlden, i ett läge när alla världens länder och grupperingar egentligen borde arbeta för en enda gemensam och öppen värld.