Den 1 juni i år trädde EU-kommissionens tillsatsförordning i kraft. Arbetet med nödvändiga definitioner av vissa produkter som berörs av tillsatsförordningen pågår dock alltjämt. Väljs ”fel” definition påverkas tillverkningsprocessen och slutprodukterna blir annorlunda.
Som exempel har i massmedia getts de tillsatser som bland annat används för att färga julskinkan rosa. I september väntas tolkningsarbetet vara klart och julskinkans öde beseglat. Den rosa julskinkans vara eller icke vara är måhända inte en stor politisk fråga i sig, men den belyser en av EU-politikens stora utmaningar; vikten av att fokusera på de stora frågorna och inte falla för frestelsen att överreglera allt och allting.
Vad som en gång började som ett samarbete beträffande kol och stål i syfte att förhindra framtida krig i Europa har idag i flera avseende utvecklats till en omfattande byråkrati som fattar beslut om allt ifrån storleken på jordgubbar till den finanspolitik som styr den gemensamma valutan. I svårigheterna att överblicka konsekvenserna av de stora besluten är det lätt att fastna i de små, så som jordgubbarnas storlek eller vilka tillsatser som ska tillåtas eller inte.
Det är lätt att kritisera ”småfrågepolitiken”. Hur kan det vara en fråga för EU vilka tillsatser som finns i svensk julskinka? Måhända är det av betydelse vid säkerställandet av den grundläggande friheten inom EU avseende fri rörlighet för varor. I det sammanhanget finns det kanske ett intresse av att ha en gemensam reglering beträffande vad vissa produkter får innehålla eller inte. Det må vara osagt.
Däremot är det ett faktum att småfrågepolitiken ofta blir rubriker i massmedia i berörda medlemsländer och då inte sällan i negativa ordalag som inte gynnar medborgarnas förtroende för EU.
I ljuset av den negativa bild av EU som småfrågepolitiken ofta medför borde EU emellanåt rannsaka sig själv och ifrågasätta om de beslut som fattas verkligen måste fattas på EU-nivå? Måste verkligen jordgubbar vara lika stora inom hela EU, precis som måste tillsatserna i livsmedel vara desamma överallt? Är det verkligen frågor som berör alla medlemsstater eller handlar det snarare om nationella angelägenheter?För om sistnämnda är för handen bör och måste EU hålla sin klåfingrighet i schack.
Dagens EU är, bakom rubrikerna, så mycket mer än en överdimensionerad byråkrati sprungen ur en historisk kontext med vackra ambitioner, eller ett beslutsorgan för detaljstyrning av våra livsmedel. Dagens EU handlar om att tillförsäkra en ekonomisk stabilitet i hela unionen, föra Europas talan i olika internationella sammanhang och dra upp riktlinjerna för Europas utveckling.
En viktig fråga för EU är exempelvis fiskepolitiken. Hur ska kvoterna fördelas mellan medlemsländerna och vilka regler ska gälla för dumpning, ska man få lov att slänga tillbaka sådan fångst som var av fel sort eller storlek i havet?
Då fisket är en betydande näring för flera av EU:s medlemsländer spelar det roll, stor roll, vad EU beslutar. Här blir EU:s beslut direkt avgörande för medlemsstaterna och människorna i dem.
Genom EU får medlemsländerna även en starkare röst i internationella frågor, vilket inte är betydelselöst. Det är på den nivån EU ska agera. I de stora frågorna av betydelse för hela unionen, istället för att ligga på knä i jordgubbslandet eller komma med pekpinnar för livsmedelsproduktionen på det sätt som sker.