Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det blir mycket Portugal i EU framöver. Sedan hösten 2004 är förre regeringschefen Barroso, konservativ, EU-kommissionens ordförande. 1 juli blev Portugal ordförandeland i EU. Socialisten Socrates, regeringschef sedan 2005, har tagit över frågan om EU-fördraget från Tysklands Angela Merkel. Socrates hoppas ha det finstilta klart till ett toppmöte i Lissabon i oktober. Det finns en del att klara ut eftersom Merkel och hennes 26 kolleger på Bryssel-toppen i midsommartid löste problem på EU-vis - genom att skjuta dem framför sig.Paradexemplet denna gång är beslutet att stå fast vid de nya röstningsregler som Polen motsatte sig. Fast i praktiken skall de inte träda i kraft förrän - år 2017!Ett annat exempel är att "fri och obehindrad" konkurrens stryks som målsättning ur fördragstexten. Det var Frankrikes president Nicolas Sarkozy som krävde detta. Han tror ändringen blidkar de 55 procent av franska väljare som 2005 röstade nej till EU-fördraget, som det anses i protest mot dess "nyliberala" inslag. Men samtidigt skrev senaste toppmötet in i protokollet att EU-kommissionen visst ska fortsätta att vaka över konkurrens på lika villkor i EU. När Portugal förra gången var EU-ordförande, år 2000, lanserades Lissabonprocessen. Syftet var/är att göra EU-Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi till år 2010. "Lissabon" föddes ur insikten om att EU hamnat på efterkälken jämfört med sina globala medtävlare. Men de obotfärdiga har alltid förhinder. Portugal har varit speciellt dåligt på att reformera. Tillväxten är låg och budgetunderskottet, trots sanering under Socrates, oförsvarligt högt. Förändringsmotståndet är av historiska skäl generellt mindre i länder som en gång levde under kommunistisk diktatur. - Här kan skatten sänkas utan protester, i motsats till Frankrike och Sverige. Här säger alla: "Visst, sänkta skatter är bra för vår ekonomi. Då blir det mera pengar till arbetarna."Så säger en politiker från Litauen, citerad i Erik Zsigas bok "Hejdå Östeuropa" (Timbro Förlag).Zsiga, med ungerskt påbrå, reste under 2005 och 2006 i de åtta länder i Fastlands-Europa som 2004 kom med i EU. Det är en reseskildring, där varje nedslag blir utgångspunkt för betraktelser om villkoren för ekonomiskt framåtskridande och demokratins konsolidering. Zsiga har en tes: att länderna som 1945 gick från ett helvete till ett annat i sin befrielseprocess sedan murens fall 1989 alls inte bara är mottagare av goda ting västerifrån, utan också har något att lära ut till de länder som, likt Sverige, aldrig drabbades av 1900-talets stora katastrofer eller slapp undan mycket tidigare än länderna från Baltikum till Balkan. - De är inte bevarare, de är förändrare och uppnåare, sa Carl Bildt år 2005. Han talade om "Tallinn-Bratislava-processen". Vilken till skillnad från Lissabonprocessen åstadkommit något, därför att länder som Estland och Slovakien haft/har politiker som vågat tänka radikalt och realistiskt om hur man ställer om från diktatur och planekonomi till demokrati och marknadsekonomi. Från år 2000 till 2005 ökade den köpkraftsjusterade bruttonationalprodukten per person i Erik Zsigas åtta länder från 50 till 60 procent av snittet för EU med 25 medlemmar.Med de senaste tio årens trend kommer estländarna om tio år att vara rikare än svenskarna.
