Fredag den 25 mars anordnade justitiedepartementet i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting Konferens om nationella handlingsplaner mot extremism samt lokalt förebyggande arbete. Svenska nyhetsbyrån begav sig därför till Rosenbad för att prata med demokratiminister Birgitta Ohlsson om extremism.
Extremism är ju en relativ term. Vad avses när det talas om "extremism" i det här sammanhanget?
- För det här ändamålet betyder extremism de åsiktsriktningar som legitimerar användandet för våld för att därigenom påverka samhället i antidemokratisk riktning. Extremister i sin tur är givetvis de som hyser de här åsikterna. Av störst vikt är dock de som är beredda att omsätta dessa tankar i handling.
I debatten kring extremism finns ett visst fokus på den islamistiska extremismen. Riskerar inte det att ge bristande förståelse av vilket hot mot samhället som extremismen totalt sett utgör?
- Visst är det så. Enligt Säkerhetspolisen finns det ungefär 400 våldsbenägna extremister i Sverige. Av dem är hälften islamister. Resten är främst vänster- och högerextremister. Det har länge funnits ett problem med att fokus hela tiden ligger på bara en viss sorts extremister. Under nittiotalet rapporterades det mycket om högerextrema krafter. Sedan tog vänsterextremismen över i samband med kravallerna i Göteborg. De senaste åren har det handlat om islamism. Vad vi gör nu är ju att ta ett samlat grepp kring problematiken.
Kan du identifiera några likheter mellan de olika extrema grupperna?
- Det finns väldigt många likheter mellan de olika extremisttyperna. En sak som jag insåg när jag var i Tyskland nyligen har att göra just med det. De tyska högerextremisterna växer sig väldigt starka lokalt. Vad de här högerextrema grupperna har gjort är att gå in och fylla en social roll. De har ordnat julfirande för ensamma och ställt upp för folk som behövt hjälp och sådana saker. Det är ju precis samma taktik som har gjort att Hamas och Hizbollah har fått sådant brett folkligt stöd.
Betyder det faktum att det finns många likheter mellan de olika extremistgrupperna att de kan bekämpas med samma metoder?
- Nej, inte riktigt samma metoder men nästan. Men det beror inte bara på vilken typ av extremist man har att göra med. Det krävs en otrolig fingertoppskänsla för att bekämpa extremism. Det som har fungerat på ett ställe fungerar sedan inte alls på ett annat trots att det är liknande grupper. Här kan däremot den danska modellen SPP - skola, socialtjänst, polis - vara behjälplig. Det krävs ett nära samarbete mellan olika myndigheter för att finna dem som behöver vår hjälp och vårt stöd.
Danmark är ju ett av de länder som Sverige kikar på nu när en handlingsplan mot extremism ska tas fram. Andra sådana är Nederländerna och Storbritannien. De här länderna får ganska mycket kritik i debatten på många områden. Varför har man valt dem?
- Det gemensamma för de här länderna är att de alla har erfarenhet av extremism och framförallt de konsekvenser som det kan leda till. De har upplevt extremismen från dess mörkaste sida. De har också framgångsrika erfarenheter av arbete för att förebygga extremism och de har byggt det på en väldigt stor mängd forskning. Det finns mycket kunskap hos dessa länder som vi inte har råd att ignorera. Det gör också att vi kan lära av dem och plocka de bästa bitarna. Sen finns det givetvis mycket i dessa länder som jag inte tycker om också, bland annat den danska integrationspolitiken.
Kan man dra paralleller mellan det här arbetet mot extremism och den reaktionsvåg mot multikulturalismen som går genom Europa? Jag tänker till exempel på David Camerons tal om en mer beslutsam och kraftfull liberal stat.
- Jag är väldigt kritisk till mycket av det som den här vågen har fört med sig. Till exempel att Tysklands nye inrikesminister, Hans-Peter Friedrich, nyligen uttalade sig om att det saknas historiska belägg för att islam hör hemma i Tyskland. Jag kan inte hålla med om det och jag tycker att det skadar hela processen. Islam är en del av Europas historia. Det är en del av vår samtid och så länge som det finns européer som vill utöva islam ska det vara en del av vår framtid. Det är också oerhört viktigt att skilja mellan religionen islam och våldsbejakande islamistisk extremism. Vi måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.