Att det finns för många - och för dyra - chefer inom regionen är en rätt vanlig åsikt. Det kanske kan stämma här och var att en eller annan chefsbefattning inte är nödvändig men att spara på arbetsledning är ingen given förbättring.
På vissa ställen är cheferna faktiskt för få. En bra organisation med lagom stora grupper och välfungerande ledare kan vara bra mycket effektivare än att ha stora spann av medarbetare under en chef som man sällan ser.
Chefer i regionen ska fördela och vid behov omfördela arbetet, utvärdera och utveckla, vägleda i knepiga situationer och sätta rättvisa löner. Plus en del annat som att ansvara för ekonomi och planering och lämna korrekt och tillräcklig information till politikerna.
Fackförbundet med det något svävande namnet Vision (tidigare SKTF) har nyligen presenterat uppgifter om antalet underställda hos chefer inom äldreomsorgen. Det visar sig att 73 procent har fler än 30 underställda. För tre av tio chefer är antalet medarbetare 45 eller högre. Visions krav är att ingen ska ha fler än 25 personer att ha chefsansvar för. Det är ett högst rimligt krav.
Gotländsk äldreomsorg ligger hyfsat till. Här har varje chef runt 30 underställda, så vi ligger snarare under än över rikssiffrorna.
Gun-Britt Trydegård som forskar vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet menar i Tidningen Visison att både kvalitet och ekonomi, både brukare och anställda tjänar på fler chefer. Den som känner stöd från en närvarande chef orkar mer och stannar kvar längre. Och kontinuitet är särskilt viktigt när man arbetar med gamla människor, som ibland dessutom har demensproblem och komplicerad medicinering.
Samtidigt som nästan tre av fyra äldreomsorgschefer ska basa över fler än 30 medarbetare har en klar majoritet, 60 procent, av de tekniska cheferna färre än 15 medarbetare. Jag behöver nog inte tala om hur könsfördelningen inom de respektive sektorerna ser ut.
Sverige utmärker sig också i nordisk jämförelse. Här träffar färre än var tredje av hemtjänstpersonalen sin chef varje vecka. I Norge och Danmark är chefsstödet bättre och Finland toppar; där har 79 procent möten med sin chef varje vecka.
Det går inte att komma undan frågan: Hur kan det komma sig att tekniska förvaltningar alltid har råd att ha fler chefer än äldreomsorgen?