Få svar är bättre än inga svar
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det borde alla personer i ledande ställning lära sig första dagen på jobbet.
Ibland får man stå ut med att det blir snack. Om det handlar om information som är hemlig eller där det skulle skada själva saken om uppgifter kommer ut. Men oftast kan man förebygga mycket debatt genom att ärligt och uppriktigt förklara varför man inte kan svara eller helt enkelt ge de få svar man kan ge.
Vara tillgänglig och visa intresse.
GT har under veckan varje dag försökt få kontakt med infrastrukturminister Åsa Torstensson. Hon har inte haft tid. Det enda vi vill ha hennes svar på är förutsättningarna för Rikstrafikens uppdrag att sammanställa rapporten om en långsiktig trafik på Gotland.
Vi ville höra henne säga vad som gäller, få en förklaring till varför de tidigare politiskt fastslagna direktiven plockats bort utan politisk diskussion. Frågor som säkert har självklara och givna svar för insatta på departementet men som förblir obesvarade för många av oss andra.
Jag menar inte att myndighetspersoner och andra offentliga personer ska släppa allt de har för händer så fort en journalist ringer. Men när en hel region är i uppror över befarade försämringar för sin förutsättningar att bo och arbeta, och vill ha svar på varför, då måste man kunna ta sig tid att förklara och lugna. Om inte annat så av ren självbevarelsedrift.
Jag kan förstå och respekterar inställningen att inte föregå den formella hanteringen. Men det är heller ingen som har begärt detta.
Om hela hanteringen är hemlig kan man inte släppa ut sprängstoff, läs Rikstrafikens rapport, och tro att man kan undslippa frågor tills rapporten är behandlad några månader senare.
I veckan var vi nog många som bänkade oss framför radion för att lyssna på Inger Harlevi i Radio Gotlands onsdagsintervju. Det var mycket intressant men intervjun saknade helt svar på både gamla och nya frågor. Hur ser Inger Harlevi själv på sitt agerande som talesperson för både Kultudralen och kultur- och fritidsnämnden i upplägg och efterspel av årets Kammarmusikfestival? Varför gav hon löften å både Kultudralens och Statens kulturråds vägnar utan att ha mandat för detta?
Istället kom hon undan genom att lägga skulden på Roxys ordförande som inte var där och inte kunde bemöta anklagelsen. Inte heller avkrävdes hon några svar på vilken skuld det skulle vara som vilar på kulturföreningens ordförande.
Vi lär få vänta på revisorernas rapport innan allt är klarlagt i denna soppa.
Nu är det svårare än vanligt att vakna på morgonen. Men det går lättare med tanke på att snart, snart är våren här. Vi ska bara igenom korta februari och ha överseende med den opålitliga mars. Sen så...