LEDARE
” Vi vill få svenska folket att välja välfärden. Då måste vi byta regering och det tänker vi tala om för minst en miljon väljare i vår största fackliga valrörelse någonsin ”. Det säger Cecilia Eklund, valledare och tillförordnad kommunikationschef på Kommunal i ett pressmeddelande. Förbundet satsar nu stort i en valspurt för att jobba för ett regeringsbyte i höst.
Det här är en fråga som engagerar mig väldigt och som jag verkligen inte förstår. Hur ett fackförbund anser sig ha rätten att bedriva partipolitik å sina medlemmars vägnar. Hittills har jag inte fått ett enda argument som får mig att förstå saken bättre.
För Kommunals del får saken också en helt annan dimension, nämligen den att ett regeringsbyte sannolikt betyder att det blir av med sina jobb. Inte nödvändigtvis för den skull arbetslösa.
Anställda i privata välfärdsföretag om utför välfärdstjänster är organiserade i Kommunal. Jag kan tänka mig hur det känns för dessa att ha ett fackförbund som nu satsar hårt för att de ska bli av med sitt jobb.
Det finns väldigt många andra frågor som facket borde satsa sina medlemmars pengar och resurser på. Fackligt arbete, konkreta frågor ute på arbetsplatserna, arbetsmiljö, lönefrågor. Det är sånt medlemmarna betalar sina medlemsavgifter för. Vem som ska styra landet politiskt är upp till var och en att själv välja.
Facket har historiskt varit politiskt knutet till Socialdemokraterna. Som medlem i det som hette Fabriks var jag kollektivansluten några år i början av min yrkesbana.
Så vitt jag minns var det ingen som informerade mig om detta faktum, det hade ju inte heller spelar nån roll, jag kunde inte välja att vara med i facket och inte i Socialdemokraterna. I dag är just den tanken absurd men i praktiken är banden fortfarande tajta, formella och svåra att påverka som medlem.
Sverigedemokraterna startade ett eget fackförbund, frågan är om alla fackförbund ska ha två falanger, en för borgerliga sympatisörer och en för socialistiska. Eller ska alla partier ha varsitt eget?
Det låter väldigt tillkrånglat och ett rent slöseri med resurser för att inte tala om vilken försvagning i maktbalansen det skulle leda till. Arbetsgivarsidan skulle självklart applådera en splittrad fackföreningsrörelse.
Då låter det väldigt mycket klokare att fackförbunden ägnar sig åt att tillvarata medlemmarnas intressen, oavsett regering. Det är ju inte som att alla utmaningar på arbetsplatserna försvinner när vi har en S-regering.
De som försvarar fackets och Socialdemokraternas fortsatta partnerskap brukar säga att det är fackets ansvar och skyldighet att även se till att de politiska besluten tas för medlemmarnas bästa.
Och då är vi tillbaka på ruta ett.
På exakt vilket sätt är det medlemmarnas bästa att bli av med sina jobb? Man kan arbeta med politisk påverkar i olika sakfrågor.
Att alliera sig med ett parti som en stor del av medlemmarna inte röstar på och som dessutom vill jobba för att medlemmarna inte ska kunna välja arbetsgivare utan vara hänvisad till en och samma, känns inte så Sverige 2014.