En hel del partivänner har svårt att fördra att jag ibland i det jag skriver ifrågasätter det nära sambandet mellan Facket och Partiet. Facklig - politisk samverkan är för dem en grundbult som snarast bör stärkas. Fackföreningsmedlemmar röstar socialdemokratiskt, så enkelt är det (var en gång...)
Men det finns helt andra tankar även på den fackliga sidan. Dagen samhälle nr 23 har en intervju med Kommunals nya ordförande Annelie Nordström. "Samverkan med S är en tvångströja", säger hon. Landets största fackliga organisation måste vara en fri aktör på arbetsmarknaden.
Hon ser inte kommunala arbetsgivare som bättre än privata. Hennes bekymmer är att stångas mot industriförbunden, som vill vara löneledande. Kvinnor har lägre genomsnittlig lön än män, det måste ändras!
Hon har fler obekväma åsikter: "Kommunals förhandlare i kommuner och landsting ska inte samtidigt sitta som politiskt valda ledamöter i kommunstyrelser eller som ordförande i nämnder." Som fackrepresentant företräder man sina medlemmar som anställda, som politiker företräder man samma människor som skattebetalare. Som anställda vill de ha så hög lön som möjligt, som skattebetalare så låg skatt som möjligt.
Ska kunna företräda alla
Jag har sett frågan från andra sidan. Ett politiskt parti måste kunna företräda medborgare av alla sorter, som delar den grundläggande ideologin. Det är fel att vara uppbunden av en intressegrupp, även om den är så stor som alla fackföreningsmedlemmar i landet.
Frågan är, det inser jag också, om det är möjligt för ett så gammalt och väletablerat parti som Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti att genomföra en så grundläggande förändring.
Partiets viljeinriktning har inte blivit tydligare sen Håkan Juholt tillträdde som ordförande. Från borgerligt håll ser man att han ena dagen försäkrar regeringen att han står fast vid blocköverskridande överenskommelser, andra dagen försäkrar han LO att det är deras tolkning som gäller. "En väl fungerande demokrati kräver att de politiska partierna sträcker ut handen till varandra i frågor av särskild vikt och ömsesidigt accepterar att inte lägga ut krokben för varandra", skrev Peter Wolodarski i DN:s ledare i söndags.
Problemet har blivit akut. Regeringen har förlorat flera omröstningar i riksdagen genom att de allmänt föraktade Sverigedemokraterna röstat med oppositionen. Dags att fundera på om man faktiskt vill ha regeringskris och nyval. Fullt möjligt, det är långt till 2014. Skulle den upplösning av blockgränserna, som jag i och för sig önskar, vinna på det?
Ohejdade lönekrav
Som jag ser det undergräver de ohejdade lönekraven på den offentliga sektorn (lärarnas till exempel) själva grunden för den samma. De offentliganställda måste precis som privatanställda ha en motpart som är fri att agera som arbetsgivare med ansvar för den totala ekonomin i verksamheten.
Annelie Nordström är verkligen uppkäftig. Hör här! "Vad tycker du om RUT och ROT? - Det är märkligt att vi i denna tid av högkonjunktur med skattesubventioner måste stimulera att folk bygger om badrummet eller altanen... RUT är den moderna yrkeskvinnans rop på hjälp och ett tecken på att jämställdheten inte nått så långt som vi vill tro. Men ROT! När det byggs så in i helsefyr överallt."