Facklig-politisk samverkan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
LO:s roll är att även se utanför arbetsplatsen och ta del av det samhälle som vi lever i när vi inte är på jobbet. Vad händer om den som arbetar blir arbetslös eller sjuk, skaffar barn med mera.
Facket är inte bara en försäkring
Jag kan inte se att alliansen de senaste åren gjort något för dessa grupper. Det är grupper som i vanliga fall arbetar, men tillfälligt hamnar utanför arbetslivet. Dessa behöver under en viss tid ta del av den välfärd som vi alla betalar till, genom skatter och den sociala avgiften.
Den avgift som är ett löneutrymme som vi avstår ifrån, men det "råkar" vara arbetsgivaren som betalar in den till staten, varför den kallas för arbetsgivaravgift.
Det kommer alltid att finnas medlemmar inom LO som inte röstar på socialdemokraterna, men de har också valt att se fackförbundet som en ren försäkring. Däremot måste dessa personer, om de väljer att vara förtroendevalda, inte ha läst förbundens stadgar om bland annat allas lika värde, solidaritet med mera. Väljer man ett fackligt förtroendeuppdrag, och då spelar det ingen roll om det handlar om klubb- eller avdelningsnivå, så borde det vara svårt att leva upp till dessa stadgar och samtidigt rösta på den borgerliga alliansen.
Svenskt Näringsliv och LRF
Det finns i dag ett antal fackförbund som kallar sig för politisk obundna och man kan undra vad de gör med medlemmarnas pengar när de förutom arbetet på arbetsplatsen bedriver opinion. Satsar de sina pengar på att hjälpa alliansen till makten, så att de kan ytterligare försämra a-kassan, sjukförsäkran mm. Jag tror inte det.
Svenskt Näringsliv bedriver förutom att hjälpa sina medlemmar även opinion för en alliansregering, LRF likaså. Med andra ord har varje parti sina intresseorganisationer, men dessa kritiseras inte för det opinionsarbete de bedriver för en alliansregering?
Den fackliga politiska samverkan mellan socialdemokraterna och LO behövs. Se några exempel på hur det har sett ut historiskt.
1919 lyckas socialdemokraterna genomdriva 8 timmars arbetsdag. Högern röstar mot!
1931 införs moderskapsstöd, utöver det skjuter man till statliga medel till sjukkassorna. Högern röstar mot!
1934 fortsätter reformarbetet. Man beslutar att införa arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling, egnahemslån. Högern röstar mot!
1935 Folkpensioner införs. Högern röstar mot!
1938 beslutar man om två veckors semester. Högern röstar mot!
1946 införs skolmåltider. Högern röstar mot!
1951 Tre veckors semester.
1953 Fri sjukvård. 1959 ATP. Högern röstar mot i samtliga fall!
1970 införs fyra veckors semester och möjlighet till förtidspensionering vid 63 års ålder. Högern röstar mot!
Facket är en kamporganisation
Det finns flera exempel i nutid där den borgliga alliansen, där centern ingår, har röstat emot lagförslag som skulle kunna gynna arbetstagaren både på jobbet och privat. Det kanske är dags att inse att facket inte enbart är ett försäkringsbolag, utan vi är en kamporganisation som måste bedriva opinion i större frågor än vad som händer på den egna arbetsplatsen.