Fredag 30 mars är det upp- och nervända världen på GT:s ledarsidor. Eva Bofride i Gotlänningen skriver en vacker hyllning till Facket.
Samtidigt kommer Håkan Ericsson i Gotlands Folkblad med ganska amper kritik. Han medger nu långt efteråt att det var fackliga krav som tvingade den socialdemokratiska regeringen i början av 80-talet att bygga JAS-planet.
Jag tror ingen vet hur många miljarder det kostat svenska skattebetalare. Utan någon som helst synlig nytta.
Måste kunna löneförhandla
Säkert har båda rätt, var på sitt sätt. Fackliga organisationer är nödvändiga i ett land med fri arbetsmarknad. En av de verkliga snubbeltrådarna för alla kommunistiska regimer har varit att man inte kunnat tillåta självständiga intresseorganisationer.
Allt skulle bestämmas uppifrån av en liten klick politiska ledare. All folklig initiativkraft har förlamats. Den som säljer sin arbetskraft och sin kompetens till någon måste kunna förhandla om priset för den.
Problemet blir när man som i Sverige på 1970-talet gav de offentliganställda full förhandlingsrätt gentemot stat och kommun. De befinner sig i en helt annan situation än de som arbetar i privata företag. Om den privatanställde driver sina lönekrav för hårt, går företaget i konkurs och han förlorar sitt jobb. LO har inte brukat se det som något problem. Ett företag som inte kan bära de löner som förhandlats fram, skall läggas ner. Det har dock hållit tillbaka lönekraven.
Men de offentliganställda är sina egna arbetsgivare. I de allmänna politiska valen röstar de för vilken inriktning de vill ha på skattepolitiken. Traditionellt vill högerpartier ha låg skatt och vänsterpartier vill ha hög skatt.
Höjd lön ger höjd skatt
Det är mycket belysande att den pålitlige vänstermannen Lars Lundström härom dagen såg ett ljus i mörkret av alltför låga löner i offentlig tjänst. Nyutbildade sjuksköterskor kräver minst 24 000 kronor i månadslön för att ta jobb. Nu ligger ingångslönen kring 21 000 kronor i månaden. Det här måste ju höja lönerna rejält på hela vårdområdet.
Så skall väl kommunen äntligen tvingas att höja skatten som vänstern krävt så länge. Det går knappast en dag utan att någon på GF:s ledarsida ondgör sig över Alliansregeringens skattesänkningar. Ändå undrar jag om ens en ren vänstermajoritet i kommunen skulle kunna ta ut de skatter som behövs om lärare och sjuksköterskor skall få de lönehöjningar som de kräver i den pågående avtalsrörelsen.
De nära banden mellan det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen har varit en styrka för båda parter. Det var en grund för det långa S-regerandet, och alla med heltidsjobb lever bra på sin lön.
Facklig-politisk samverkan
Men vad gör vi med de allt fler som inte passar in? De som Facket inte kan ta något ansvar för, eftersom de aldrig haft ett fast jobb. De som just flyttat hit, de som inte har orkat med en färdig utbildning.
Kan man tänka sig ett system där fackföreningarna jobbar för sina medlemmar, men inte har stödet från ett politiskt parti? Erfarenheter från andra länder visar tyvärr att det betyder en försvagning, vilket våra fackförbund mycket väl vet.
Och visst kan man undra om det alls går att tänka sig en socialdemokrati som inte i praktiken är "Fackets parti", där LO bestämmer vilka som får vara förtroendevalda för partiet.