Gömmer sig framtiden i en liten stad på Västgötaslätten? Min gamla studentstad. Då, för dryga 50 år sedan, en stad som rymde livsrum, frihet och äventyr för en ung pojke från landet.
Plötsligt fanns allehanda begivenheter. Våta drömmar som var nåbara. Senare dock betraktad som en liten håla när allt större städer skimrande dök upp under livsresan.
Nu tycks livsresan återvända till startpunkten när jag med nyfikenhet får syn på en stor artikel i senaste numret av tidskriften Ordfront. En artikel med den överraskande rubriken "Framtiden tillhör Falköping".
Den mindre staden
Med en panoramabild över denna lilla idyll, omgärdad av Mösseberg och Ålleberg, två av de märkliga platåbergen i det som en gång var Skaraborgs län, innan storskaligheten slog till och Region Västra Götaland glufsade i sig länet.
Framtiden tillhör den mindre staden med korta avstånd, nära till service och med en naturlig och attraktiv närhet till en omgivande landbygd. Städer där allt nås till fots.
Städer som försörjer sig med det som skapas i dess närhet. Så som det ofta såg ut förr då stad och land hade en organisk koppling. Då städerna låg naturligt i landskapet där färdvägar korsades eller vattenvägar drog fram. Det blir allt mer uppenbart att den lilla staden blir attraktiv när världen drabbas av hybris med jättestäder och en påtvingad urbanisering.
Landsbygden intressant igen
Den berömda pendeln lär snart slå tillbaks, som den alltid gör när den nått längst bort och inte når längre. Då blir de mindre städerna intressanta igen.
Då blir landsbygden intressant igen. Framtiden är alltså Falköpings, inte Stockholms, om vi nu håller oss till Sverige.
Den kritiska frågan är: Hur skapar vi en stad med närhet till arbete och service? Hur skapar vi ett liv för människan med närhet till arbete och försörjning, och naturlig social gemenskap?
Frågor som blir allt viktigare att besvara när tillvaron rusar fram med expressfart för många. Även de mindre städerna hotades på 50- och 60-talen då Domus och EPA drog in och förstörde de genuina stadskärnorna. Nu bygger man istället ICA Maxi och Domus utanför staden och riskerar att åter utarma stadskärnan. Att man inte lär sig.
Varför är det långa köer i det lokala bageriet på Fårö när det i speceributiken i stan finns 100 brödsorter från den anonyma brödfabriken i fjärran? Svaret är enkelt: en längtan efter det naturliga och ursprungliga.
Till slut hamnar vi i det filosofiska: Vad är det att leva, vad är det att vara människa? Frågor som vi bör stanna upp för att i lugn och ro besvara.
Gotländska landsbygdsupproret
Då närmar vi oss det gotländska landsbygdsupproret. Upproret besvarar ytterst dessa frågor, även om inte alla är medvetna om det, ännu. Men det är en hoppfull rörelse och ett uppvaknande.
Frågan är hur politikerna svarar på denna folkliga resning där det ytterst är fråga om att se samhället som en helhet där alla skall få plats att leva på lika villkor. Där stad och land blir varandras förutsättningar.
Framtiden till hör Falköping och Gotland.