Nedgång i Kina, överutbud och långsiktigt vikande efterfrågan har, mätt i en starkare dollar, fått oljepriset att rasa, från över 100 dollar fatet 2014 till under 30 dollar.
Olja är den produkt som ställt till med mest elände i värden sedan den togs i industriellt bruk för drygt hundra år sedan.
Kampen om oljan har startat krig, vält demokratier, fördärvat miljön och klimatet både vid utvinningen och användningen, och den finansierar fortfarande några av världens uslaste regimer. Flera av dem får nu välförtjänta problem.
Saudierna skulle behöva tjäna 100 dollar fatet för oljan för att hålla igång kriget i grannlandet Jemen, köpa sig inflytande i olika arabiska huvudstäder, betala för sitt missionerande runt om i världen, och finansiera de generösa bidragen till sina egna medborgare.
Putin runt 80 dollar fatet för att långsiktigt finansiera sin krigiska utrikespolitik och sina rustningar, och ändå kunna betala pensioner och andra utgifter. Så långt är allt väl, för att inte säga förträffligt.
Om oljeprisfallet leder till att saudierna och ryssarna gör sig av med sina despoter, att rustningarna minskar och att inkomsterna reserveras för angelägna ändamål i stället för att slösas bort på vapen och prestigeprojekt, kan oljan bli en välsignelse i stället för en förbannelse för oljenationerna och världen.
Det gäller även fattigare oljeländer som Nigeria, Venezuela och Brasilien. Oljan har hindrat, inte främjat, utvecklingen i dessa länder, bland annat genom att spä på korruptionen. Det kan finnas andra nackdelar med ett så lågt oljepris som det nuvarande för miljön, men dessa kan korrigeras med skatter.
Samtidigt minskar investeringarna i oljesektorn, vilket kan rädda känsliga miljöer, till exempel i Arktis.
Saudierna förklarar kaxigt att de kan leva med det nuvarande oljepriset ”mycket, mycket länge”.
Det är pokerspel för att få konkurrenter att ge upp. Visst, saudierna har stora tillgångar som de kan realisera. Men det betyder minskat inflytande, och förr eller senare måste landets 1 500 prinsar börja rätta munnen efter matsäcken.
Det är bra för regionen och världen att de får mindre pengar att spendera.
Låga oljepriser är bra för oss svenskar, för Europa och för flertalet utvecklingsländer och i synnerhet för de fattiga länderna. För Sverige och Europa gäller det nu att fokusera på investeringar och utökat IT-utnyttjande (”den fjärde industriella revolutionen”), men också på kreativa sociala lösningar.
Och vi måste sluta se flyktingarna som en börda för vår ekonomi. Om vi alla fortsätter att tänka negativt, hamnar vi i den nedåtgående spiral som kallas deflation och lågkonjunktur!