”För att jag är en flicka är det inte lika viktigt att jag går i skolan”. Denna devis rullar då och då på Hela Gotlands hemsida. Det är en uppmaning att bli fadder och stödja flickors möjligheter till studier.
Om det är något jag kan tänka mig att skänka pengar till så är det detta ändamål. Före detta generalsekreteraren i FN har sagt att snabbast väg för ett lands utveckling är att kvinnor får bättre utbildning och större inflytande.
Vårt värdpar i Marocko på Manzil La Tortue - Pascal fransyska och André belgare - har adopterat tre barn härifrån. Pojken, åtta år, har koncentrationssvårigheter och studerar hemma. Mellanflickan, något år äldre, är en pigg och glad tjej som går på fransk skola inne i staden. Den äldre flickan, 16 år och på ett ytterligen varierande humör och ibland rena åskmolnet, går också i fransk skola.
Giftasvuxen
Omkring henne funderar jag mycket, hon måste ha varit tio år när hon kom till sin nya familj. I hennes ursprungliga miljö hade hon mycket snart varit giftasvuxen, kanske haft sitt första barn redan.
Nu fick hon möjlighet till en ny barndom och en tonårsmiljö med kompisar, utbildning och livsstil. Hon klär sig som västerländska kvinnor. Hon verkar studievillig även om hon fnyser åt nyttan av att studera engelska – kan det vara ett arv från gamla familjens förakt för det västerländska?
Vad kommer att hända med henne? Om hon fortsätter att studera, vilket jag tror att de nya föräldrarna klarar av att inspirera till, var tar hon vägen då? Flyttar hon till någon av storstäderna, till något av de andra franskinfluerade länderna i Afrika? Blir det till Frankrike eller, om engelskan kommer, till något annat land i världen med större möjligheter?
Eller kommer hon att ”återvända hem” där hon inte kan få några stora inkomster men göra ofantlig nytta om den gamla miljön tar emot henne och hennes kunskap.
Där behövs kunskap i odling och uppfödning, i ekonomi, i hälsovård om de vågar lita mera på en av sina egna än på profeten, vilket är tveksamt, speciellt som hon är kvinna.
Tar hon och hennes syster över verksamheten på Manzil La Tortue? Att hjälpa dessa barn i stället för att skaffa egna är stort och berömvärt. Och då klappar mitt hjärta speciellt för flickorna, männen har det alltid bättre här än vad motsvarade kvinna har.
Även den lilla killen som vuxen och med fortsatta problem skulle ha mycket större makt än kvinnorna i ursprungsmiljön.
En bild av mansförtryck
En tydlig bild av hur mansförtrycket kan gestalta sig råkade min fru Lena ut för. Vi hade gått ut i en by och Lena var lätt klädd men inte uppseendeväckande efter vårt mått, hon hade inte dolt sitt hår. En pojke, kanske sju år, talade om för henne att hon skall ha håret täckt. Han som kanske precis börjat skolan hade makten/rätten att tillrättavisa en vuxen kvinna som kunde varit hans mormor.
Man kan undra vart landet tar vägen. André säger att som nation går man framåt för varje år, kungen har en modern inställning men byar som den vi ligger granne med står helt stilla. Går detta samhälle mot en större total delning mellan de fattiga konservativa och de utbildade rikare, mera framstegsvänliga?
Vid en sådan delning kommer de konservativa att vara i stort flertal och vid eventuella demokratiska politiska val kommer de traditionella att segra med möjlighet att införa sharia i stället för annan lagstiftning och kan därmed sabotera all framstegsoptimism. Kungen har redan problem med ett konservativt religiöst parti. Och får Manzil vara kvar i fransk ägo? Barnen är franska medborgare för att ha den förmodade säkerheten som fransmän och därmed ej heller bli tvingade in i muslimsk tro.
Trevande händer
Det har sedan den arabiska våren blivit omöjligt för utlänningar att köpa mark. Pascal berättar att hon har vänner i de andra nordafrikanska länderna där kvinnorna säger ” vi var välkomna som förtrupper att ta emot stryk vid demonstrationerna men nu får vi beskedet att vi skall hålla oss hemma”. Under demonstrationerna talades det mycket om bättre villkor för alla.
Pascal fortsätter: ”när vi efter störtandet av det gamla förtrycket samlades på torget började gubbarnas händer att treva under våra kläder för att visa vad som kommer att hända om vi inte återgår till den gamla ordningen att stanna i hemmet. Till vilken nytta ställde vi oss då i frontlinjen och blev slagna av polisen”?
Nog behövs det mängder av faddrar för flickor som inte får studera och därtill säkra platser för dem att utvecklas!