Får inte försämras!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det finns en del otydligheter och möjligheter till försämringar jämfört med nuvarande mycket fina trafik, som inte borde varit med. Idag har vi två stora och en mindre snabbfärja, som gör att vi reser till fastlandet på cirka tre timmar, mot tidigare nästan fem timmar.
Det är helt onödigt att Rikstrafiken öppnar för anbud, som innehåller en delvis återgång till gamla långsamgående färjor. Det får inte bli en försämring av tiderna för resan till fastlandet. Snarare borde kraven vara att ännu snabbare fartyg skulle behövas. Med tanke på Gotlands utveckling vad gäller ekonomi, näringsliv och arbete, så vore det förödande med en återgång till långsamgående färjor med enbart mopedfart. Om så blir fallet måste Rikstrafiken få bakläxa av regeringen och infrastrukturminister Ulrica Messing.
I Rikstrafikens anbudsprinciper står också att anbudsgivaren ska kunna erbjuda en lösning där godstrafiken skiljs från persontrafiken. Det behöver inte vara helt fel, då just godsets leveranstider i en del fall har dålig inverkan på persontrafikens krav på avgångstiderna. Det är godsets krav som i många fall gör att snabbfärjornas ankomst inte stämmer med tåg, buss och pendel. Om godset och persontrafiken separeras kan persontrafiken bättre anpassas till passagerarnas krav och önskemål.
Det är bra att Gotlandsrabatten ska finnas kvar och att rederiet under ett visst pristak kan variera priserna för fastlandsresenärer. Och det slås också fast att godsets längdmetertaxa ska subventioneras. Sedan är det en politisk fråga hur hela frågan med fraktpriserna kan lösas långsiktigt. Rikstrafikens riktlinjer ger inget svar på den frågan. Däremot är det mycket bra att man vill skriva in krav på någon form av minimilön för de ombordanställda, så inte lönedumpning ska påverka upphandlingen. Det är ju inte heller troligt att något rederi ska kunna köra med riktiga låglöner. Om inte regeringen reagerar så kommer facken att se till att det blir svenska avtalsenliga löner, som gäller för svensk trafik mellan fastlandet och den svenska ön Gotland!
Sammantaget innebär Rikstrafikens principer för upphandlingen av Gotlandstrafiken ingen förbättring. I bästa fall ska det bli lika bra som nu. Det krävs nog mycket politisk bevakning både från gotlänningar och regeringen, så att Rikstrafiken inte i sparivern upphandlar något som blir sämre och därmed avsevärt dyrare för hela Gotlands framtid.