Fåraktigt missriktat
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Marsvinden har dock blåst bistert kring lammen de sista veckorna, eller rättare sagt så är det snarare bristen på vind i vårlammens ull som har orsakat uppståndelse efter den granskning av svensk lammuppfödning som Svenska Dagbladet och Sveriges Radios Ekoredaktion har gjort och som visar att allt fler lamm vistas inomhus under hela sitt korta liv.
Att så många som vart femte lamm aldrig får andas friskluft beror på ett tillmötesgående från lammuppfödarna gentemot konsumenternas krav på lamm till våren/påsk. Den naturliga lamningsperioden, som ger lamm till hösten, har tidigarelagts så att lammen föds under början på året och hålls sedan inom ladugårdens väggar fram till slakt i mars/april. Reaktionerna mot detta tillvägagångssätt har varit starka och röster för starkare djurskydd har höjts avseende krav på att samtliga lamm ska ha tillgång till utevistelse.
Jag är den första att ställa mig på djurens sida. Enligt mitt förmenande är det onaturligt med djur, oaktat att de föds upp för att ätas, som lever hela sina liv i en ladugård och inte får komma ut, inte beta, inte andas frisk luft.
Djurhanteringens alla steg får aldrig komma bort från insikten att det är levande varelser som hanteras och de ska bemötas med respekt för sina behov och omtanke ända fram till slakt.
Men har inte debatten i lammfrågan hamnat lite snett? Det grundläggande problemet här är inte att januarilammen inte får komma ut, utan att det finns konsumenter som förväntar sig att de ska kunna äta vad som helst när som helst utan någon hänsyn till den naturliga livsmedelsprocessens gång och lammuppfödare som är beredda att tillmötesgå det kravet.
Problemet löses inte med endast lagstiftning som säger att alla lamm har rätt till utevistelse såvida man inte följer upp och därigenom på lämpligt sätt klargör att det inte är tillåtet att driva upp lamm under en period då de vanligtvis inte föds och som därigenom tvingar lammen till att leva hela livet inomhus. Att sparka ut dem i februari är ju näppeligen någon särskilt verklighetsförankrad lösning beaktande tillgången till bete under den tidsperioden.
Den uppseglade lammdiskussionen är ett ypperligt exempel på samhällets allt mer distanserade förhållningssätt till den mat vi äter. Mat är säsongsbetonad och av precis samma anledning som vi inte har jordgubbar på julbordet måste dagens industrimänniskor lära sig att man inte kan förvänta sig färskt lammkött i mars.
Inomhuslamm och Dorperfår (ras som är anpassad efter ett ekonomiskt jordbruk och inte naturlagarna) är hårresande exempel på att vägen till ovanstående är lång. Till skillnad från vad Jordbruksverket uttrycker via Johan Loberg enligt Göteborgs-Posten i förra veckan är det inte tillräckligt att konsumenterna upplyses om varifrån köttet kommer eftersom konsumenternas brist på respekt för djurens rätt till drägliga levnadsförhållanden och förståelse för naturens gång uppenbarligen vägar lätt när magen vill ha lammkött i mars, vilket har gett oss inomhuslammen.
Men att bara ropa efter ändrad lagstiftning är fåraktigt missriktat. Ska situationen för lammen ändras måste alla vara med, från uppfödare till konsument. Annars är risken stor att dagens förhållanden får fortleva och då kommer allt för många lamm bara att komma ut i friska luften i form av pälstofflor på Adelsgatan i juni. Och det är väl ändå inte vad vi vill?