Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den här alliansen är nog smartare än den ser ut. Det trodde sig i alla fall statsvetaren Stig-Björn Ljunggren veta när ämnet (naturligt nog) kom upp under Almedalsveckan i Visby. Platsen var det seminarium som hölls gemensamt av de fyra borgerliga ungdomsförbunden. Och frågan som hängde i luften var: varför syns inte alliansen i Visby? Det enda tillfälle där alliansen påminde om sin existens som allians var just på seminariet. I övrigt lyste den med sin frånvaro under årets mest politikkoncentrerade vecka. Alla fyra borgerliga partier har konsekvent uppträtt var för sig. Inte ett gemensamt framträdande av de statsråd som trots allt var där, inget seminarium, inget utspel, ingenting. Till nöds hade ett regeringssammanträde förlagts till landshövdingsresidenset i Visby, men det är ju knappast opinionsbildning. Kontrasten till stämningsläget förra året kunde inte ha varit tydligare. Då vimlade Visby av orangea jackor och tröjor, alliansens färg. Uppsluppenheten och glädjen kunde märkas hos alla de borgerliga aktivister som för första gången kunde bilda opinion som ett enat lag. Det kändes att historia höll på att skrivas. Och det gjorde det. Alliansen vann valet, i hög grad just för att man var en allians. Om detta är alla överens: statsvetare, vänsteropposition och alliansarkitekterna själva. Men i år syns ingenting. Och detta tomrum är så märkbart att Mona Sahlin inte kunde låta bli att göra sig lustig över det i sitt tal på måndagen. Även Maria Rankka, chefen för den moderaterna närstående tankesmedjan Timbro, uttryckte på ett seminarium sin undran om det var så att alliansen bara var ett pr-trick för att vinna valet. Det farligt att lägga uttrycken för regeringens politiska sammanhållning åt sidan just för att man har bildat regering. Om tre år är det val igen. Skall de orangea jackorna dras fram igen då, efter att ha legat i kansliernas garderober under hela mandatperioden? Naturligtvis kommer det allmänt att antas att idén med den borgerliga alliansen är ett valvinnarjippo och inget mer än så. Till detta kan läggas anmärkningen att regeringen knappast har ett sådant mått av allmän folklig uppskattning att luta sig emot att de har råd att strunta i den del av opinionsbildningen som inte handlar om arbetsmarknad. För någon dag sedan kom ytterligare nedslående opinionsresultat: Ännu fler väljare än tidigare anser att de borgerliga partierna står på de välbärgades sida. 69 procent tyckte det förra året och 78 procent tycker det i år. Är detta ett läge där man kan slå sig till ro?Stig-björn Ljunggren kanske har rätt. Kanske är allt del av en smart plan. Men i så fall är det en av de mer outgrundliga politiska strategierna Sverige sett under senare år.
