Om frågan om kalkbrotten på norra Gotland är komplicerad och rymmer många konfliktytor, så är Gotlands viktigaste samhällsfråga, färjetrafiken, en ännu större konflikthärd.
Gotlänningarna har vant sig vid de stora vindtåliga snabbfärjorna, som tar oss till fastlandet på drygt tre timmar. Vi har aldrig haft så bra färjetrafik som nu. Med två viktiga anmärkningar.
För höga båtpriser
Priserna har stigit i takt med oljepriset och gjort det allt dyrare för fastlänningar att åka till Gotland. Det har förändrat villkoren för öns besöksnäring och tvingat den att överge lågsprisresenärerna, som inte har råd längre, och satsa på dem som har de stora plånböckerna. På grund av de allt högre färjepriserna är öns besöksnäring satt under ett hårt omvandlingstryck.
Den andra nackdelen med dagens färjor är att den höga farten gör att koldioxidutsläppen är mycket höga. Och att sänka farten och därmed utsläppen är en metod som gotlänningarna inte vill veta av.
Under 2012 har regionen varit med i den grupp inom Trafikverket som ska utforma upphandlingen av den kommande trafiken från 2015 och tio år framåt. Det har givit insyn och viss påverkansmöjlighet för Gotland.
Men ytterst är det regeringen och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) och finansminister Anders Borg (M), som bestämmer framtiden för Gotlands viktigaste utvecklingsfaktor, färjetrafiken.
Det innebär att ansvaret för färjetrafikens framtid ligger hos Moderaterna och de har på ministernivå agerat passivt. Länge såg det ut som att anbudet skulle innebära långsamma färjor på 22 knop. Men det ledde till uppror från både regionledningen, det politiska Gotland och ett folkuppror sprunget ur landsbygdsupproret.
Efter många uppvaktningar av regeringen backade Catharina Elmsäter-Svärd och nu utreds på allvar andra modeller. Den gamla idén med statligt ägda färjor och upphandling av bara operatör verkar nu ligga bra till.
Krävs mycket nytänkande
Dessutom kom den energiske entreprenören Pigge Werkelin med en plan B-modell med just statliga färjor, där de kan gå långsmamt, men med snabbussar hålls restiden mellan Burgsvik och Stockholm nere.
Den klassiska striden mellan Gotland och regeringen om att staten måste satsa mer pengar, så färjetrafiken blir bättre och priserna lägre, finns kvar. Nu finns också miljö- och klimatfrågan starkt i färjetrafiken med EU:s nya svavaldirektiv och kravet på nya klimatvänligare bränslen, som inte skadar miljö och klimat. Det tar ännu många år innan färjorna kan gå på vätgas, som är miljövänligt.
Tekniskt, logistiskt och operatörsmässigt krävs mycket nytänkande i Gotlands viktigaste utvecklingsfråga. Det ska onekligen bli mycket spännande att se vilken väg båtfrågan tar de kommande tio åren. Tio mycket avgörande år för Gotland.
Politiskt avgörande på Gotland
Politiskt på Gotland kan utgången av färjefrågan komma att avgöra valen framöver. Om Moderaterna ger Gotland en katastrofal färjelösning kommer Moderaternas framgångar att brytas och Centern kan åter bli det största borgerliga partiet på ön.
Men även Socialdemokraterna måste driva en för Gotland bra färjelinje, både lokalt och på riksnivå, om de ska kunna hoppas på att vinna val på Gotland och kunna styra ön framöver.