Det pågår ett "blame game", alla skyller på varandra i stället för att ta itu med de faktiska problemen. Det vill säga bygga den grund som fortfarande saknas i det politiska livet i Sydafrika.
Framförallt ta fram strategier för att lyfta den fattiga befolkningen, det säger Graca Machel, gift med Nelson Mandela.
Hon visar på att det först nu, 18 år in i demokratin, har gått upp för den övriga befolkningen hur livsvillkoren ser ut för gruvarbetare. Mycket lite har hänt för vanligt folk sedan apartheidtiden.
Samma "att skylla på varandra" i stället för att ta itu med problem pågår också på ön. Turismen avtar för att Gotlandsupproret visar på prisbilden. Jobben på Nordkalk är i fara för att unga demonstrerar i Ojnareskogen.
Svår kommunikation
Solidariska handlingar för att lyfta Gotland borde vara utgångspunkten för en var. Samtidigt som det är ont om medel i regionen på ett håll, slösas det med medel på andra håll. Man kan tycka att en välbetald regiondirektör som Bo Dahlöf, är satt att som främsta uppgift ha en klar överblick över regionens utgifter.
Liknande fenomen kan du avläsa i Sydafrika. Pengar rinner genom fingrarna men sällan till rätt ställe. Politiker och tjänstemän gör sig rika på korruption på bekostnad av bättre levnadsvillkor för den svarta befolkningen.
"Det finns stora svårigheter med kommunikation mellan politiker och befolkning", säger Graca Machel. "I stället visar man ilska, och anklagar varandra. Andra är alltid ansvariga". En brutalisering uppstår som kronan på verket. Känns symtomen igen?
Det nordafrikanska våren kan mycket väl sprida sig till Sydafrika. Sjuttiofem gruvarbetare är nu i strejk. Platinaföretagen har i stället för att föra dialog beslutat att avskeda 12 000 strejkande omgående. Det bäddar för ett ännu större uppror. Varje dag hittar man döda kroppar. Polisvåld fortsätter.
Utmanare
Arbetarna saknar en politisk ledare som kliver in. Kgalema Mothlante, vicepresident, och den som många vill se som utmanare till president Zuma, säger att presidenten fortsätter att skapa samma problem som han anklagade president Thabo Mbeki för.
Utveckling på nödvändiga områden i samhället skedde aldrig. Orsaker som gjorde att man lyfte bort Mbeki.
Inom ANC finns en oförmåga att hålla ihop kring en politisk utveckling som gynnar landet och partiet. Fraktioner slåss mot varandra, samma typ av strider som pågått inom det socialdemokratiska partiet under de sista åren.
Befogad oro
Och som folkhemmet i Sverige krackelerar, krackelerar ANC:s forna drömmar om ett rikt liv för alla, när folket, som förr under "kampen" inte längre finns där för varandra. "Vem skall bygga en ny grund och nya väggar, när samhällsbygget kollapsar", frågar sig Graca Machel oroligt.
Hennes oro är befogad. Under tiden letar folket efter någon som företräder vanliga människors behov. Det är vad gruvarbetarna saknar.
En politisk företrädare. Någon som vågar utmana ANC. Den som kliver in i utrymmet som uppstått i nuläget, kan utan vidare skapa ett nytt parti och bäras fram av tacksamhet så som skett i Nordafrika.
Det är en oerhört farlig politisk situation just nu.