Fårös framtid inte beachparty
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förslaget kan säkert för den oförmögne att tänka långsiktigt tyckas tämligen harmlöst. Men det är det inte. Idén med en glasskiosk vid Fårös nordligaste udde illustrerar nämligen ypperligt det vägval som turistgotland står inför, här och nu.
Gotland är en turistö i särklass där några få veckor om året och verksamheten kring de vallfärdande besökarna står för en stor del av Gotlands och gotlänningarnas inkomster. Därmed är det lätt att låta sig ryckas med i en för Gotland icke gynnande exploateringsiver i det välvilliga syftet att krama varenda slant ut besökarna tillförmån för den egna inkomsten. Ett sådant tänk är förståeligt, men kortsiktigt. Låt mig förklara varför.
En av de saker som lockar turister till Gotland är naturen. För att den är säregen, karg, bedövande vacker och alltigenom storslagen. Norsta auren är en del av den naturen och besöks av många just därför; för att stranden är oexploaterad, för att det inte finns en glasskiosker, after beach och hundratals soldyrkande medmänniskor. Norsta auren lockar folk med sin stillhet, sitt lugn och sin kuliss av gotländsk natur när den är som bäst. Men den gotländska naturen är en ändlig resurs. När en bit orörd mark väl har bebyggts/exploaterats kommer det orörda aldrig tillbaka. Det är lite som med ett sparkonto, har man väl nallat på det är det lätt hänt att man fortsätter och rätt som det är, utan att det var meningen, har man inga sparmedel kvar. Precis så är det med naturen. Det börjar med en glasskiosk, om några år slår någon upp ett beach-volleyboll nät, därefter följer toaletter, en liten servering med after beach och så har Gotland ännu ett Tofta, Sudersand och Snäck. Tack så mycket.
Förstå mig rätt, det är inget fel på de stränderna. De fyller sin funktion. Men det gör Norsta auren också, just för att den stranden inte är som de andra. Vill man ha den andra typen av strand kan man åka till något av ovan nämnda ställen. Om även Norsta auren exploateras, vart skall då de åka som besöker Norsta auren idag? Och hur kommer Gotlands strandlinje ser ut om 50 år? Ett konstant beachparty ön runt i sex veckor? Där det inte längre finns något orört, genuint kvar? Det må bara vara en glasskiosk men därefter är Norsta auren inte längre orörd. Och oersättliga värden i form av orörd natur går för alltid förlorade. Är en glasskiosk värd det priset?
I en tid då det pratas allt mer om ekoturism har turistgotland ett val att göra. Hur skall Gotland se ut om 20, 50 och 100 år? Åt vilken riktning vill vi? Vill vi exploatera varje inkomstbringande markbit för att maximera inkomsten här och nu eller tänker vi ta ett långsiktigt ansvar och se till att det speciella med Gotland även är speciellt två generationer framåt i tiden?
Skall Gotland vara till för turisterna eller är det turisterna som är till för Gotland?
Sannolikt är det ett samspel, men det är ett samspel som måste ske inför gränserna för vad Gotland, dess natur och befolkning, klarar av. Frågan om en glasskiosk på Norsta auren illustrerar situationen väl. Låt Norsta auren förbli orörd. Det är det rätta här och nu och i framtiden. Jag lovar att strandbesökarna där klarar sig utan glass och inte kommer att sluta att åka dit av den anledningen. Låt Fårös framtid vara oexploaterad, i vart fall i denna del, så att det finns någonting kvar på sparkontot om 10 år.