Färre varor och mer tjänster
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Lundin vill se EU som en rikemansklubb. Han menar att "man har plockat in länder som inte är "färdiga, som ligger alltför långt från vår ekonomi för att det skall fungera riktigt bra."
Länderna i Centraleuropa har inte uppnått vårt välstånd, alltså borde de hållas undan. Inte tänkte jag så när jag röstade "ja" 1994.
EU handlar om solidaritet
Låt oss försöka se saken ur deras synpunkt nån gång. Under mellankrigstiden hade de baltiska staterna sin enda självständighetsperiod någonsin. De låg då på samma utvecklingsnivå som Sverige, kontakterna var livliga.
Men krigets förödelse och 60 år av kommunistiskt styre har hållit dem isolerade och förhindrat all utveckling. Måste inte EU handla om solidaritet också?
Det nya Tyskland tog på sig bördan att införliva Östtyskland utan undantag i sin ekonomi. Det har varit mycket tungt. Tyskarna har för första gången fått gå med på sänkta löner. Men var det möjligt att handla annorlunda?
Mycket gott om pengar
Lundin tror att jag vill "sänka löneläget i Sverige". Det måste ses i förhållande till hur våra levnadskostnader ser ut. Just nu är det väl nästan bara bostaden som vi får betala med vad det kostar att producera den med svenska löner.
Det betyder ju inte, att svenskarna inte har råd att bo. Den snabba ökningen av priserna på villor och bostadsrätter i "attraktiva lägen" visar att det finns mycket gott om pengar hos svenska löntagare.
Att dra in jordbruket här är inte rättvisande. Att svenskarna skulle vilja betala vad det kostar att odla vår mat här, med svenska löner, det vore nog solidaritet i den högre skolan. Inte jag heller vågar tro på det. Men inte vill vi att landet skall växa igen? Så hälften av EU:s budget måste gå till jordbruket.
Jag har velat se EU som ett projekt för solidaritet, i första hand för alla i vår världsdel. Grundarna tänkte nog att det skulle ge ökat välstånd. "Fri rörlighet för varor och tjänster", det måste betyda en utjämning.
Vi som redan befinner oss på toppen av välståndsstegen, inte skall vi klaga över att vi "inte fått det bättre genom EU". Den som har växt upp i Sverige på 30- och 40-talet kan nog tycka att vi har en våldsam överkonsumtion av varor i vårt land.
Lägg pengarna på tjänster
Lundin slutar pessimistiskt: "Kraftigt sänkta löner eller en väsentligt högre arbetslöshet?"
Jag skulle i stället vilja påstå: Vi kan klara kraftigt minskad varukonsumtion, bytt mot kraftigt ökad konsumtion av tjänster, som ger arbete åt svenskar och ger oss en betydligt bättre livskvalitet.
Fler händer i vården, flera vuxna i skolan, skulle inte det betyda mer än de årliga treprocentiga lönehöjningar till alla, som fackföreningarna kräver.