Enligt Rädda Barnen lever drygt en tiondel av alla barn i Sverige i fattigdom, med fattigdom menat antingen att familjen lever på socialbidrag eller att familjens inkomst inte täcker skälig levnadsstandard.
Enligt de rapporter som Rädda Barnen har lämmat i ämnet framgår att barnfattigdomen i Sverige har ökat de senaste åren. Enligt en fördjupad rapport, "Välfärd, inte för alla", drar Rädda Barnen slutsatsen att hela det ekonomiska systemet för familjepolitik och då med det åsyftandes socialförsäkringssystemet och bidragssystemet, måste göras om för att kunna "säkerställa dess fattigdomsreducerande effekt".
Inför sommarlovet och julledigheten är det populärt att i massmedia uppmärksamma det arbete som Rädda Barnen ägnar sig åt året runt. Ledsna barn på varma gårdar fotograferas och de barn som inte kan åka utomlands och därigenom inte heller påstås ha någonting att berätta om i den obligatoriska uppsatsen inför höstterminen om "mitt sommarlov" hängs ut som offer för barnfattigdomen.
Jag blir upprörd. Barnfattigdom existerar i Sverige 2011. Men det är inte fattigdom att inte kunna åka utomlands på sommarlovet eller få märkesjeans, så som det stundom vinklas i massmedia.
Fattigdom är att inte ha mat på bordet, kunna vara hel och ren och ha ett hem.
Givetvis är fattigdom relativt. I jämförelse med människor i utvecklingsländerna är väldigt få verkligt fattiga i Sverige. Så klart är det inte en sådan referens som ska tjäna som utgångspunkt vid fastställande var fattigdomsgränsen ska gå i Sverige och vad som är skälig levnadsstandard för oss.
Men utlandsresor på sommarlovet kan inte anses vara en absolut ingrediens i en skälig levnadsstandard. Om barn genomlider sitt sommarlov med uppfattningen att om man inte har varit utomlands så har man inget värt att berätta när man börjar skolan igen, så är det inte på grund av de barnens levnadsomständigheter, utan på grund av att vuxenvärlden har pådyvlat dem en felaktig uppfattning om vad som räknas.
I det avseendet hjälper massmedias artiklar i ämnet inte alls. Vuxenvärlden borde här ta sitt ansvar. Ett sommarlov hemma kan vara minst lika bra som ett sommarlov på resande fot.
Vad gäller Rädda Barnens rapport ifrågasätter jag slutsatsen ovan, som jag inte kan förstå på annat sätt än att Rädda Barnen anser att den ekonomiska familjepolitiken har till syfte att utjämna skillnader i samhället avseende levnadsstandard. Bostadsbidrag, vårdbidrag, barnbidrag, föräldrapenning och underhållsstöd finns således till för att alla ska ha det lika bra, eller?
För att tala klarspråk: är det inte snarare så att diverse bidrag finns till som ett skyddsnät för att säkerställa att alla åtminstone kan leva på en viss miniminivå och att bidragen ska tillgodose de mest grundläggande behoven, varken mer eller mindre?
Jag är medveten om att detta är en känslig fråga, och till viss del även en som ställer den politiska ideologin mellan högern och vänster på sin spets, men bidrag som ekonomisk utjämnare motiverar väl knappast individen till att själv förändra sin situation?
Att vara fattig och barn i Sverige är väldigt konkret och kan innebära att man inte kan delta i någon fritidsaktivitet för att det är för dyrt eller att man inte får tre mål mat om dagen. För det drabbade barnen kan båda omständigheterna vara lika illa. Givetvis har samhället ett ansvar att se till att barn ges möjlighet att både drömma om vad de vill göra samt realisera de drömmarna.
Barn påverkas dock oundvikligen av den levnadsstandard som deras föräldrar förmår. Men istället för att ge barnen och föräldrarna bidrag har samhället ett ännu större ansvar att se till att föräldrarna får möjlighet att påverka sin egen framtid och den hjälp de behöver för att höja sin levnadsstandard.
Barnfattigdom är dessutom till viss del en produkt av den allmänna uppfattning om hur livet "ska vara". Vilka kläder man ska ha, vad man ska göra på fritiden, var man ska bo och så vidare. Några "ska vara" som inte tjänar någonting gott för det verkliga problemet. Att ett barn inte kan åka utomlands sommaren 2011 är inte lika ila som om barnen tror att det aldrig kommer att få göra det och att det inte kan påverka sitt liv ens som vuxen.
Tyvärr är den delen av diskussionen inte föremål för en rapport från Rädda Barnen. Men det hade varit minst lika intressant som att räkna kronor och ören.
Barnfattigdom är ett angeläget ämne som förtjänar uppriktig uppmärksamhet hela året, inte bara vid sommarlov och jul. Och där ämnet behandlas i sin helhet. Även om det inte blir lika fina rubriker som "Inget sommarlov på gården" eller liknande.