Fattigdomen ännu utbredd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Går åt rätt håll
Utvecklingen i världen har trots allt gått åt rätt håll. Under de sista 50 åren på det förra seklet ökade me-dellivslängden i världen med 20 år till i dag 67 år. Den viktigaste orsaken är att barnadödligheten minskat.
Ändå dör tio miljoner barn i världen varje år "i onödan". De skulle kunna räddas med relativt enkla åtgärder för att bekämpa sjukdomar och fördela vatten och mat bättre. Målet att minska barnadödligheten med två tredjedelar 2015 nås inte förrän 2045 med nuvarande utveckling.
Att livslängden ökar är inte heller sant i alla länder. 24 länder har drabbats av sjunkande medellivslängd under 1990-talet, varav 16 i Afrika, sex i forna Sovjetunionen, bland andra Ryssland, samt Irak och Nordkorea. I Ryssland är livslängden kortare nu (2003) än 1965! Orsaken är till stor del det växande alkoholproblemet.
Enligt UNDP:s index, som förutom ekonomiska faktorer också väger in hälsoläge, utbildningsnivå med mera, är Norge det bästa landet att leva i. Sverige hör som vanligt till toppskiktet - i årets lista på en sjätteplats.
De 24 fattigaste länderna enligt UNDP:s mått är afrikanska och hälften av dessa har fått en försämrad situation de senaste 15 åren. En huvudorsak till försämringarna är för de flesta av de afrikanska länderna den växande hiv/aids-katastrofen. Det gör att till exempel Sydafrika och Botswana, som har haft en stark ekonomisk tillväxt, tappat stort i UNDP:s utvecklingsindex.
Ingen hopplös kamp
I det stora hela har ändå utvecklingen varit positiv i världen de senaste 15 åren. Hälsoläget har förbättrats, fler barn får utbildning och fler människor lever i demokratiska länder. Mer än 100 miljoner människor har kommit ur den extrema fattigdomen, det är 30 miljoner färre barn som inte får gå i skolan och läskunnigheten har ökat från 70 till 76 procent i u-länderna det senaste decenniet. Över en miljard människor har under samma period fått tillgång till rent vatten.
Det här visar att kampen mot fattigdomen inte är hopplös, även om det är långt kvar innan målen som sattes upp i Millenniedeklarationen har nåtts. UNDP betonar att en helhetssyn på bistånd, handelspolitik och säkerhetspolitik är nödvändig. Om klyftorna fortsätter öka i världen påverkar det också de rika länderna negativt.
Det är viktigt att FN-toppmötet kan enas omkring tydligare handlingslinjer för hur millenniemålen ska nås. Biståndet måste öka och de rika länderna måste i WTO-förhandlingarna gå med på att avveckla sina handelshinder gentemot de fattiga länderna.
UNDP:s rapport pekar också på att det inte bara är internationella insatser som påverkar fattigdomsutvecklingen. Klyftor inom länderna är också viktiga. Brasilien, exempelvis, är ett mycket rikare land än Vietnam men de fattigaste tio procenten i Brasilien är fattigare än motsvarande grupp i Vietnam. I Indien är barnadödligheten femtio procent större bland flickor än bland pojkar. Därför måste jämlikhet inom länderna liksom jämställdhet mellan kvinnor och män få större utrymme i arbetet för att utrota fattigdomen.